Senaste Inlägg

Jag har smitit undan värmen och gått in i en bastu.

Här i Finland har vi det väldigt varmt och soligt. Det är härligt, men också lite jobbigt, i alla fall för mig och vårt lilla barnbarn Cassie.

På vårt sommarställe här på Vikarholmen finns det flera små stugor.

En av de stugorna är en bastu som min mamma ritade och lät bygga för många år sedan.

I den stugan har jag gömt mig för värmen en liten stund.

När bastun skulle byggas var det som för alla byggnader, det behövdes ett ramverk för vad man kunde bygga och en ritning innan man kunde börja själva bygget.

När jag läst Petrus första brev i Bibeln så är det lite så i början av det brevet också.

Teologen N.T. Wright skriver i en av sina kommentarer att de första nio verserna av Petrus första brev är ramverket för vad Petrus vill säga i resten av sitt brev.

Han menar att vers 1-2 beskriver bredden. Vers 3-5 beskriver höjden och vers 6-9 beskriver djupet.

Petrus skriver sitt brev till ”främlingarna” som då levde i det som vi  idag kallar Turkiet.

De  var inte främlingar därför att de flyttat till ett främmande land, utan därför att de hade ett dubbelt medborgarskap. De var medborgare på jorden, men också i Guds nya värld, som för en tid är fördold, men som Han en dag ska visa för alla.

Vers 1-2 beskriver bredden av vad vi kristna är. Vi är främlingar, utvalda, helgade av Anden, bestämda till lydnad och rening med Jesu Kristi blod.

I vers 3-5 beskriver höjden,  vårt hopp.

Universums Gud har fött oss på nytt  till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Och Petrus säger att vi har fått ett arv som aldrig kan förstöras. Ett arv som väntar på oss i himlen.

Vers 6-9 beskriver djupet. Där talar Petrus om hur lidandet vi går igenom, en dag kommer att bytas i lovprisning av Gud.

Höjden i ramverket för det Petrus skriver om är vårt eviga hopp, det är ju något helt fantastiskt!

Det handlar om Guds stora barmhärtighet.

Det handlar om att Gud är vår far, en god far. Det betyder faktiskt att det inte spelar någon roll vilka våra föräldrar var eller är på jorden. För genom det Jesus gjorde på korset så är Gud själv nu vår Far.

Den som tar emot Jesus blir en del av ett nytt folk. Ett nytt liv föds inom oss när vi tar emot Jesus i våra liv, därför att ett nytt liv har fötts i världen genom Jesu uppståndelse från de döda. Den uppståndne Jesus är början på det nya som en dag kommer fullt ut! WOW!

N.T.Wright skriver; ”Att bli en kristen betyder att det Gud gjorde för Jesus på Påsken, det gör Han också för dig i djupet av din varelse.”

Du och jag får leva här på jorden med ett levande hopp om vad som skall komma en dag.

Just nu är det som en tunn gardin mellan världen vi lever i och den som en dag ska komma.

Man kan ju fundera på hur allt hänger ihop, det som var,  är och ska komma.

Jag tänker en hel del på del i min familj som gått före in i evigheten när jag är här på Vikarholmen.

Här i Finland är vi inne på den femte generationen som firar semester på samma ställe.

Jag kan i minnet fortfarande se min mormor, bror och pappa komma gåendes över tomten, nere vid sjön eller sittandes på klipporna.

En dag ska vi ses igen. En dag.

Men, till dess ska jag leva mitt liv här på jorden, med dubbelt medborgarskap i

Sverige och i Guds nya värld som redan är här, men ännu inte.

Något fantastiskt  Petrus skriver är att Gud har fött oss till ett arv som inte kan förstöras och som väntar på oss i himlen.  Och så skriver Petrus att; ”Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.”

Med andra ord; Gud bevarar och skyddar ett arv för dig och mig, och Han beskyddar och bevarar samtidigt oss för det arvet!

För mig ger det en stor, stor trygghet i livet.

 

 

 

Jag har tänkt tillbringa delar av min semester tillsammans med Petrus.

Jag har alltid fascinerats av aposteln Petrus. Hans personlighet och liv så fyllt av passion, ”misslyckanden”, sårbarhet, förmåga att komma igen, villighet att pröva nya saker, trofasthet och uthållighet. Han beskrivas på många sätt som vem som helst, men samtidigt som en person med extra mycket driv och passion, lite som en plusmeny med extra allt.
 
 
I mars var en grupp från vår församling i Israel. Det var en fantastisk resa. Då besökte vi bland annat platsen där Jesus, efter att han uppstått, tidigt en morgon mötte Petrus och lärjungarna på stranden till Gennesarets sjö när de varit ute och fiskat. Här är en bild från den platsen under vår resa då vi läste texten i Johannesevangeliets 21 kapitel från vers 15 och framåt. Där kan man läsa om ett möte mellan Jesus och Petrus.
 
Det var ett möte då Jesus återupprättade Petrus efter att han tidigare förnekat Jesus tre gånger. Petrus hade gråtit bittert efter att han förnekat Jesus, han som sagt att om alla andra skulle svika Jesus, så skulle han i alla fall han aldrig göra något sådant. Men, det var han som gjorde det. Den morgonen mötte Jesus Petrus med kärlek, förlåtelse och nåd. Han låtsades inte som om Petrus svek aldrig hade hänt, utan hjälpte Petrus att bearbeta det som hade hänt, fullständigt innesluten i kärlek och mött av nåd. Petrus fick en andra chans. Han fick möjlighet att lämna det som hade hänt, hans stora ”misslyckande”, och så fick han möta Jesu kärlek, förlåtelse och nåd och gå hel vidare. Han gick till och med vidare stärkt och med ett nytt uppdrag!
 
Nåd, det är när man får något man inte förtjänar.
Barmhärtighet, det är när inte får något man egentligen förtjänar.
 
Jesus mötte Petrus med nåd. Han vill möta dig och mig med nåd, kärlek och förlåtelse också. Ibland är det skönt att bli påmind om det. Till och med ditt och mitt största misslyckande, vad det än är, kan och vill Jesus möta med nåd, kärlek och förlåtelse.
 
Jag har bestämt mig för att läsa de delar av Bibeln som kallas för Första och Andra Petrusbrevet under min semester. Det är brev skrivna av Petrus många år efter mötet med Jesus på stranden den där morgonen. Jag tänker läsa ett litet stycke i taget och dela lite tankar och funderingar utifrån det på min blogg. Häng gärna med mig här under de närmaste veckorna om du vill.

Vad har jag packat med mig i bagaget?

 
 

Delar av vår familj är på semester i Finland och njuter av mer sol och värme än vi upplevt här på många år.

Det är fantastiskt och väldigt soligt och varmt!

De senaste somrarna har inte alls varit så här varma. Förra året när vi var här badade ingen i familjen förutom våra modiga barnbarn, ett par gånger. Det var så kallt att vi inte kunde äta på vår uteplats mer än den sista kvällen vi var här och då satt vi och åt med våra jackor på i blåsten.

Så när jag skulle packa i år hade jag allt från de senaste somrarna i minnet. När jag packade, packade jag kläder för en kall och regnig sommar.

Men, det vi fått uppleva är något helt annat.

Oops!

Jag har gott om varma tröjor, jeans och en jacka med mig. Inga sommarklänningar eller badkläder. Jag är uppenbarligen beredd på att möta hösten vilken sekund som helst! Det är ingen större katastrof, men det fick mig att tänka.

Jag tänker att det finns paralleller till det här i livet.

Hur många gånger är jag på väg någonstans i livet, och innan jag kommit fram har jag packat ner mina dåliga erfarenheter och besvikelser i bagaget försäkerhets skull och redan bestämt hur det kommer att bli när jag kommer fram? På grund av det jag har med mig i bagaget hindrar jag mig själv från att uppleva allt gott som faktiskt finns att uppleva, bara därför att jag släpar med mig saker från mitt förflutna som gjort att jag tappat förväntan någonstans längs vägen.

Kanske är det dags för mig och kanske för dig också den här sommaren att förväntansfullt öppna livets dörr på vid gavel, våga ta nya steg, njuta av solen och värmen i livet, tänka nytt och möta det framtiden har att ge, utan att packa med gammalt i bagaget?

Då tror jag att vi kan njuta mer av livet som det är här och nu och ta vara på den tid som är. Och då kan vi göra det utan att begränsas eller hindras av det som varit.

Det kan gälla för sommaren här och nu, men också på andra plan i våra liv.

Gud möter oss varje dag med ny nåd och han har lovat att alltid vara med oss.

Du och jag kan få lämna det gamla bakom oss och möta det som ligger framför oss med förväntan.

Det är min önskan för dig och mig i sommar och framöver!

 

 

Gott Nytt År!

 

Nyårsafton, en dag som kan vara fylld av både fest och stilla reflektion.

Själv är jag med familjen i Breckenridge, Colorado och här är det full rulle i åldrarna 3 mån till 64 år.

För min del ser jag tillbaka på 2017 som ett år med mycket både och.

Både svåra saker som har hänt, men också många fantastiska saker som jag gläds över när jag ser tillbaka på året som gått.

Och livet, det består ju mest av alla vardagar som rullar förbi. Jag tycker om vardagar.

För min egen del tänker jag så här. Det som varit får jag lämna i Guds barmhärtiga händer, i Nuet får jag vandra tillsammans med Gud som alltid är trofast, och i Guds händer får jag lägga framtiden, förvissad om att Han redan är där.

Ibland kan man känna det som om man slösat med sin tid, och önska att man kunde få göra om eller välja bättre sätt att använda sin tid på.

Men har du tänkt på att det är bara just det här ögonblicket som du och jag kan slösa bort?

Nästa ögonblick, nästa timme, nästa år har Gud bevarat i säkerhet för dig och mig.

Vi kan välja hur vi vill använda nästa ögonblick, timme, dag och år.

Och vi kan välja att leva våra liv tillsammans med Jesus som har hela världen, dig och mig i sin hand.

Själv ser jag fram emot 2018 med förväntan, nyfiken på vad Gud har på gång.

Här, mitt i Klippiga Bergen, är det lätt att se Guds storhet.

I Bibeln står det så här:

"Jag ser upp emot bergen:

varifrån skall jag få hjälp?

Hjälpen kommer från Herren,

som har gjort himmel och jord."

Ps 121:1-2

Och med det löftet från Guds ord vill jag önska alla ett riktigt Gott och välsignat Nytt År!


Se...

I morse  när jag vaknade och såg att det var mulet och grått ute fick det mig att minnas en dag förra året i november. 

Monte och jag tillbringade en vecka på vårt sommarställe och skulle gå vår promenad, den vi alltid går när vi är där på sommaren.

Vi brukar bara åka dit ett par gånger om året.

Den här dagen var det regnigt, blåsigt och kallt. Burr!

Men, som vi alla vet finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder ;-) så vi klädde oss varmt och gick vår runda.

Efter en stund drog jag upp huvan på min vinterjacka för att inte bli kall och blöt och för att slippa blåsten.

Vi gick ganska fort för att hålla värmen uppe, och när vi nästan var hemma igen insåg jag att Monte försökte säga något till mig.

Jag hade inte hört något för jag hade ju dragit upp huvan runt huvudet.

Det Monte försökte säga och få mig att se var hur det hade förändrats på en grannes tomt nära oss.

Huset som bara hade varit halvfärdigt när vi var där senast, var nu färdigbyggt och väldigt fint.

Men jag och min huva hade ångat förbi utan att se eller höra något.

Det fick mig att tänka till.

Jag var visserligen varm, torr och bekväm i min jacka med huvan uppe, men jag missade väldigt mycket på vägen.

Jag hörde ingenting och såg ingenting förutom det som var precis framför mina egna fötter.

Så tror jag att det kan vara i livet också.

Det kan kännas bekvämt, varmt och gott att bara se och höra det som rör oss själva, är närmast oss…men jag tror att det ger oss ett ”fattigare” liv.

Så mycket mer kan hända och jag får vara med om så mycket mer om jag tar ner ”huvan i livet” och ser och hör det som händer omkring mig.

Jag tror att livet blir mycket rikare...kanske inte alltid lättare...men rikare, om vi vågar se både det som är lätt och vackert i livet, men också det som är svårt och trasigt.

Då får vi glädjas över och uppskatta det goda i livet och så får vi en chans att göra något åt det svåra och trasiga.

Jag vill inte missa livet…allt det vackra…människor…allt det svåra…allt det som gör livet värt att leva och till ett äventyr.

Jag vill våga lyfta blicken och se.

Se, med tacksamhet.

Se, med empati.

Se, det goda.

Se, med kärlek.

Se, det trasiga.

Se, med glädje.

Se, det svåra.

Se, det roliga.

Se, utmaningarna.

Se, möjligheterna.

Se, med hopp och tro. 

Jag tror att det är möjligt med Guds hjälp. För i grunden landar det för mig i att Se, och veta att jag och alla vi som vandrar på den här jorden, vi är alla sedda av en Gud som älskar oss och som alltid ser på oss med kärlek. 

Han är oss nära genom sin helige Ande och hjälper oss och leder oss så att vi kan och vågar se, som Han ser med en evig kärlek.

I Bibeln kan vi läsa att Gud säger;

“I’ve never quit loving you and never will.
    Expect love, love, and more love!"

Jer 31:3(MSG)

Dags att damma av bloggen igen...

 

 

Vi är på vårt sommarställe för att fixa i ordning inför sommarens semester.

Solen skiner och vi ägnar några härliga dagar åt att vädra sängkläder, kratta bort höstlöven och klippa ner sly som vuxit upp på de mest konstiga platser.

När jag krattar mig fram över tomten så tänker jag att de gamla löven från förra året, de måste krattas bort så att det nya, som ligger under kan komma fram…nå ljuset och värmen och få växa, ta plats, blomma och bli allt de kan bli.

Lite så är det ju med livet också. Ibland behöver vi vårstäda  tomten som är våra liv.

För att något nytt ska kunna växa fram, behöver man plocka bort det som vissnat, ibland klippa grenar som vuxit fel.

Ibland behöver vi gallra bort bland allt det goda i livet, för ge plats åt det vi vill ska få växa till… för att det verkligen ska få det utrymme och den plats det behöver.

Så om jag skulle vårstäda på tomten som är mitt liv…vad det är då som behöver få mer plats?

Vad är det som har vissnat och behöver krattas bort för att något annat ska få en chans att komma fram i solen och växa till ?

Ja, det vill jag fundera på framöver.

Min önskan och bön är att få leva ett liv där jag med Guds hjälp kan bevara det som ska bevaras, men också våga rensa bort det som inte längre ska vara kvar, för att få se nya saker växa fram och blomma ut.

En aning stel i ryggen och trött i armarna slår jag mig nu ner i soffan efter dagens trädgårdsarbete.

Och så tänker jag att det är lite så det är…det gör ibland ont att ta bort det som vissnat, men det är så värt det…för något nytt får möjlighet att växa fram!

 I Jesaja 43:19 i Bibeln står det att Gud säger;

 ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni inte det?

Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken.”

Om du känner dig som om det bara finns vissna löv i trädgården som är ditt liv, då vill jag påminna dig om att Gud kan göra vägar genom öknen och stigar genom ödemarken. Han kan alltid göra något nytt.

Det vi inte klarar själva, det kan Han.

Så vi får be Gud om hjälp, Han vet vad du och jag behöver.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På väg mot Påsken

Nu är vi inne i stilla veckan, veckan som leder fram till Påskdagen. Påskdagen är min favoritdag på hela året, dagen som förändrade och förändrar allt!

Jag tänkte dela några funderingar under veckan som kommer utifrån några av Bibelns texter kring det som hände kring Jesu död och uppståndelse.

Idag läste jag ur Lukasevangeliet. Det som har hänt där är att Jesus under den sista måltiden tillsammans med sina lärjungar bl.a. sagt till Petrus att han kommer att förneka honom (Jesus) tre gånger innan tuppen gal. Petrus (som är en väldigt passionerad man) svarade att det kommer aldrig att hända. Jesus säger att han har bett för Petrus att hans tro inte ska ta slut och att han ska få kraft att styrka sina vänner när han vänt tillbaka. Och så fängslas Jesus och förs till översteprästens hus. Så här står det i texten:

”De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: ”Den där mannen var också med honom.” Men Petrus förnekade det: ”Nej, jag känner honom inte.” Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: ”Du hör också till dem.” Petrus sade: ”Nej, det gör jag inte.” En timme senare var det någon som försäkrade: ”Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.” Men Petrus sade: ”Jag förstår inte vad du menar.” Och just som han sade det gol en tupp. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger”, och han gick ut och grät bittert.”

Luk 22:54-62

När jag läser det här så tänker jag att jag känner igen mig i Petrus.

Jag kliver in i scenen som utspelar sig. Det är en kall aprilkväll. Det som för Petrus till översteprästens hus är hans lojalitet och kärlek till Jesus, men allteftersom tiden går mot natt och trötthet och rädsla växer sig starkare, så försvagas hans beslutsamhet…han som aldrig skulle tveka eller förneka…

Jag tror att det här är en känsla och ett problem som många av oss känner igen.

Det händer ibland när vi vaknar på natten eller mitt i våra liv eller mitt i något fantastiskt projekt som vi har på gång.

N.T. Wright skriver så här;

”Vi bestämmer oss för att följa Jesus, och menar det verkligen. Vi börjar med vårt yrke/arbete och vår intention är verkligen att vi ska fullfölja det. Början är alltid spännande, även om det ofta är en utmaning.

Men hettan mitt på dagen eller tröttheten vid midnatt kan dränera våra intentioner, vår energi och vår entusiasm.

Få kristna skulle se på Petrus med förakt, därför att de flesta av oss tänker: Ja, så där är det. Det är så det kan vara.”

Jag tänker att det kanske är först när vi varit i samma situation som Petrus, som vi kan börja leva våra liv som kristna, i vår vardag och också arbeta på ett nytt sätt.

Inte i vår egen kraft och styrka, utan helt beroende av Guds kraft i våra liv.

Jesus ser på Petrus…och då minns han. Inte bara det Jesus sa om att han skulle förneka honom, utan också att Jesus bett för honom att han (Petrus) skulle få behålla sin tro och kunna styrka sina vänner när han kommer tillbaka.

Med Jesus finns det alltid en väg tillbaka.

Jesus tog inte bara mina och dina synder på sig när Han dog på korset…Han tog också på sig alla våra svagheter.

När det känns som allt har gått åt skogen…när jag inte längre fixar att hålla ihop det som jag skulle vilja…

Då är det skönt att veta att Jesus alltid vill och kan ge oss en väg tillbaka.

Och att det är när vi släpper ambitionen om att klara allt i vår egen kraft som det riktigt stora och spännande kan hända…att det istället får bli Guds kraft som får fylla våra liv.

Så på väg mot Påsken…vila i att du inte behöver göra allt i din egen kraft…och att det alltid finns en väg tillbaka i Jesus.

 

 

 

 

Något nytt är på gång…välkommen 2015!

Så står vi återigen inför ett nytt år.

Hur blev 2014 egentligen?

Blev det ett år jag helst vill lämna bakom mig eller blev det ett år som var något alldeles extra?

För mig var 2014 ett år av väldigt mycket ”både och”.

Mycket som var bra, det vill jag fira…men också mycket som var svårt, det får jag varsamt lägga ner och lämna bakom mig.

Jag tror att livet är just så…både och hela tiden. När det svåra kommer får vi hämta kraft i det som faktiskt är bra…det är en gåva att få göra det, något man lätt glömmer.

 

Så har vi det nya på ingång. År 2015, ett oskrivet blad, nya möjligheter, spännande…

Vad bär du med dig 2015?

Inför 2015 har jag fått en känsla av att stora förändringar är på gång…vet inte vad det innebär…men det viskar så inom mig.

Själv tycker jag om förändring när jag själv väljer förändring.

Då triggar det mig och driver mig att jobba på och det känns fantastiskt.

Då känner jag att jag lever!

När förändringen kommer på besök utan att jag bjudit in den, då är jag inte alls lika förtjust…tvärt om.

Jag brukar säga till min man Monte, att jag inte har något problem med ett nej…eller med ett ja…men kanske, vänta, vi får se…det är ingen höjdare.

Många gånger är det just där vi hamnar i livet…mycket är ett vänta, vi får se.

 

Jag är övertygad om att det är då, när vi får vänta som Gud gör något av sitt bästa med oss som människor. Då formas vi, utvecklas och växer…för i Guds väntrum händer det alltid något. Det börjar jag lära mig…

 

Så nu lämnar jag 2014 bakom mig med tacksamhet över Guds stora trofasthet och för allt gott som hänt…och för att Jesus gått med både då det varit roligt…och det har det varit, men också då vägsträckor av mitt liv 2014 som varit snåriga och svåra.

Han är alltid med oss.

Så nu ser jag framåt mot 2015 med förväntan. Jag känner att förändringar är på gång och väljer att istället för att oroa mig inför det, öppna mina armar och välkomna det som ligger framför.

Jag vet inte vad framtiden bär på…men jag känner Jesus som håller framtiden i sina kärleksfulla händer. I det finns min trygghet.

 

I Bibeln står det så här:

 

”Men glöm det som förut var,

tänk inte på det förgångna.

Nu gör jag något nytt.

Det spirar redan, märker ni det inte?”

(Jes 43:18-19)

 

”Något liknande har ingen sett eller hört-

ingen hade kunnat drömma om det som

Gud har i beredskap åt dem som älskar honom.”

(1Kor 2:9 MSG)

 

Så hur ditt 2014 än varit, är min bön och önskan för dig och mig att vi kan se tillbaka på det som varit bra, fira det och hämta kraft där och sedan varsamt lägga ner det som varit svårt.

Vi får lägga ner det och lämna det i Jesu kärleksfulla händer…och så får vi möta 2015 med förväntan… för vår framtid vilar också i Jesu händer och Han är kärlek, ljus och hopp…och Han älskar dig, mig och alla människor!

Ingen av oss behöver möta det okända ensam…Jesus har lovat att gå med oss.

 

Jag önskar dig ett välsignat och Gott Nytt 2015!

 

Julen för mig...

 

Så är det dags igen. Julen är här, med allt det roliga och vackra…och allt det svåra och jobbiga.

Den här Julen verkar det som om de nya Julsångerna fokuserar på allt elände som finns omkring oss i samhället… det svåra som ensamhet, lidande och fattigdom.

Jag tänker att det är precis det som Julen handlar om…men inte för att stanna där i allt det smärtsamma…

Utan jag tänker att där har vi anledningen till hela Julen.

Just därför att jorden är fylld av ensamhet, lidande, trasighet och fattigdom så valde Jesus att lämna sin härlighet i himlen.

Han valde att bli människa och födas i enkelhet för att  ingen någonsin ska behöva leva i ensamhet…gå igenom lidande ensam…Han kom för att han älskar oss och vill att vi ska få lära känna Honom…Han som själv är Gud!

Han bara kunde inte låta bli! Han valde att göra något åt allt elände…det var bara Han som kunde göra det en gång för alla.

Det är så fantastiskt tycker jag!

Jesus blev och är människa och Han är och förblir evigt Gud!

Många gånger glömmer vi hans mänskliga sida…vi låter Honom ligga i krubban, men har svårt att tänka oss att Han hade samma behov som alla små barn med blöjbyten och någon som vaggar till sömns och tröstar när man ramlat och slagit sig. Ibland har vi svårt att ta in att Han faktiskt delat och delar den mänskliga upplevelsen med oss i det vardagliga livet.

Jesus föddes in i fattigdom av en tonårsmamma, in i en komplicerad familjesituation.

Jesus blev tidigt ett flyktingbarn. Han följde sin kallelse även om hans familj inte förstod riktigt vad det var han gjorde förrän efter att han dött.

Det var kärleken till dig och mig som drev Jesus till att göra det han gjorde, med början i ett stall i Betlehem en Jul för så länge sedan.

Jesus förstår hur det är att vara fattig, flykting, missfärstådd, ha knepiga relationer i familjen…

Han var en människa som du och jag…tyckte om fester, men också om att vara för sig själv när allt omkring blev för mycket.

Han förstår våra liv som människor, det vi kämpar med och bär på därför att han själv blev människa…han skrattade och grät, precis som vi gör.

Därför kan vi närma oss Gud och veta att han faktiskt förstår oss…

Han ser inte bara det vi går igenom, han känner det vi känner.

Julen för mig handlar om tro på en kärleksfull Gud… på Jesus…som kom hit  till jorden för alla människors skull. En tro på att genom det Jesus gjorde på korset så har det goda vunnit över det onda i vår värld, och att en dag så ska vi få se det fullt ut.

Julen för mig handlar om ett hopp om att någon som är mycket större än mig och dig är den som håller världen i sina händer. Ett hopp om att rättvisa ska skipas en dag…och att allas tårar ska torkas en dag…att all sjukdom ska försvinna…att kärleken ska övervinna allt…och att det en dag blir fred och frid som råder.

Julen för mig är kärlek och ljus tack vare Jesus och att han kom hit till oss på jorden.

Han älskar alla och eftersom han först har älskat oss…så kan vi också älska  varandra.

Det är Julen för mig.

Så där de nya julsångerna slutar i det svåra…där vill jag inte bli kvar, jag vill motiveras att göra något istället.

För även om jag önskar att allt redan nu var så mycket bättre, så tror jag att en dag blir det bra tack vare Jesus.

Till dess får vi, du och jag, med Hans hjälp arbeta för att kärlek ska vara svaret istället för hat…verka för att  fred och försoning och respekt ska kunna bli möjlig.

Vi får komma med kärlek, hopp och tro och verka för rättvisa och för en bättre värld!

Jag har mött så många människor den senaste tiden som verkligen vill göra det, och det tycker jag är fantastiskt!

Jag önskar dig en riktigt God Jul fylld av tro, hopp och kärlek!

 

 

 

Livet...

 

Jag har funderat mycket på det här med livet och att leva.

Ofta hamnar jag i ett tänk som går ungefär så här…

Om tre veckor då lugnar det ner sig…då kan jag börja leva.

När Elliot blir frisk …då kan vi andas ut och leva.

Men så påminns jag om att livet är här och nu…inget annat.

Just nu ligger vårt barnbarn Elliot inne på Astrid Lindgrens Barnsjukhus...igen.

För två år sedan fick han leukemi, och två och ett halvt års behandling för att han skulle bli frisk påbörjades.

 Det första årets behandlingar var tuffare än något man vill vara med om för honom och hans föräldrar. Livet är så skört.

Det andra året har varit tufft, men stabilare.

Vi började känna att trycket lättade…livet kändes mer normalt.

Om tre veckor är det tänkt att vi ska åka till Disneyland Paris för att fira Elliots 7 årsdag och att han mår så bra…

Men helt plötsligt gungar det till igen i livet…

Elliot har feber som kommer och går…det är nog en förkylning…vem är väl inte sjuk så här års?

Hans värden går ner…fel värden går upp…

Plötsligt i måndags, blir han inlagd på Astrid Lindgrens barnsjukhus och all oro och ångest blandad med trötthet och insikt om vad det värsta kan innebära rullar in över Elliots familj och oss som står nära.

Vi ”hoppades” på lunginflammation hur konstigt det än låter…men det var inte det.

Fler prover tas, och nu lever vi i det vakuum som bildas mellan prover och svar.

Det behöver inte vara återfall…vi hoppas att det är något annat, en tillfällig svacka, något som kan fixas….men tänk om…

Det är lätt att tänka…bara han blir frisk…då börjar livet igen…för det här kan väl inte vara livet?

Men jag tänker att det här är livet.

Det här…här och nu…är livet.

This is the human condition…det är mänsklighetens tillstånd i en trött och trasig värld.

Vi lever när allt är väl och när svåra saker drabbar oss…och livet är det som händer under tiden…i vår glädje…i vår vardag…men också i våra svårigheter, vår smärta, sjukdom och vår sorg.

Det jag håller mig fast vid, det som är ankaret i mitt liv…det är Jesus.

Det är Jesus och förvissningen om att en dag kommer återupprättelsen att vara fullkomlig…det tack vare det Han gjort för oss på korset…en dag ställer Han allt till rätta…

Han har all makt…i våra liv kan återupprättelse och helande ske på den här sidan om evigheten eller i det längre perspektivet när jag och du levt färdigt på den här jorden och är hemma hos Jesus.

Livet är här och nu…i en värld som inte alltid är lätt att leva i…

I landet oro mellan prover och provsvar, håller jag fast i Jesu hand därför att jag vet att Han lovat att ställa allt till rätta…när det sker vet jag ingenting om…

Vi tror, ber och hoppas att Elliot ska bli helt frisk…men när oron rullar in som ett svart moln…då vet jag att Jesus går med mig och min familj och att Han är kärlek…i Honom finns hoppet både för idag, men också för evigt.

När jag inser att livet är det som är just nu, inte sedan…då får jag slappna av och lämna morgondagen i Guds händer…det jag orkar bära är idag…resten får vila i Guds händer…händer som berör oss med oändlig kärlek och tröst…och som vill oss väl.

 Så kära vänner,

Livet är just nu…inte sedan…eller tänk när…eller om bara…

Om du känner att livet är på topp, fira och tacka Gud för det…för idag är livet.

Om du känner att livet är tungt, dela det med någon du känner och be Gud om styrka och kraft…för idag är livet.

Så lev…just nu…just här!

Och håll fast i Jesus…vänd dig till Honom.

Jesus har lovat att alltid vara med oss…och Han är livet!

Vi är så tacksamma för alla som hjälper oss att be för Elliot och hans mamma, pappa och lillasyster…tack för allt ert stöd och all er kärlek! Fortsätt gärna med det.

I Bibeln står det att vi ska dela varandras bördor och det är fantastiskt att få uppleva hur det fungerar.

Ha det så gott och glöm inte att livet är inte en annan dag…utan nu!

Efter regn kommer solsken...

Sitter på altanen utanför huset vi bor i här i Toscana och smälter intrycken från dagen som gått.

Jag njuter av färgerna, stillheten, dofterna och av att bara vara till. Sakta går solen ner...

Den här alldeles vanliga dagen i juli är inte märkvärdigare en någon annan dag…och jag tror att det är det som är det fantastiska med idag…det är en underbart vanlig dag!

Vi började dagen med en morgonpromenad…lite mulet, men det var varmt och skönt.

Sedan blåste ovädret in... Himlen blev blåsvart och vinden ven, åska, regn och blixtar följde tätt därefter.

Det gav tillfälle till att vila och bara ta det lugnt inne en stund.

Men precis som det kan kännas i livet ibland…efter regn kommer solsken och dagen avslutades med solsken och värme…sol och bad.

Vi åt middag i loggian och njöt av god italiensk mat tillagad av Johannes.

Jag vet inte varför eller hur, men varje gång vi är här i Italien får jag tid att stanna upp, tänka, hämta kraft och sortera tankar, drömmar, passion och längtan. Det känns som en fantastisk gåva.

När jag kliver ur vardagens loop och in i den här miljön…då ser jag tydligare vägen framåt och det som känts otydligt blir tydligt och inspiration kommer tillbaka och får en chans att bryta igenom igen.

Det är det som är semester för mig…en chans att hinna ifatt mig själv och det liv Gud menat för mig …men också en chans att ta tid till att utvärdera det jag håller på med.

Jag påminns om vad som är viktigast för mig i mitt liv...att leva i gemenskap med Jesus...och att leva här och i nuet...ta vara på tiden tillsammans med familj och vänner…

På semestern finns inga måsten…vi kan ta dagen som den kommer...och nya  och gamla drömmar får en chans att mogna och ta form.

Så när jag sitter här ikväll inser jag att jag nu ser nästa steg på min väg framåt i livet…nu vet jag vad jag vill…det som är så lätt att tappa bort eller missa när vardagen trycker på.

Och visst är det härligt att det är så? Efter regn kommer solsken!

I Bibeln i Psaltaren skriver kung David så här:

Förtrösta på Herren och gör det goda,

Så får du bo i ditt land och leva trygg.

Ha din glädje i Herren,

Han ger dig allt vad ditt hjärta begär.

Lägg ditt liv i Herrens hand.

Lita på Honom, Han kommer att handla.

(Ps 37:3-5)

 

Så om ditt liv är regnigt just nu…då vill jag påminna dig om att efter regn kommer solsken…ha tålamod…Gud kommer att handla…ge inte upp!

Jag önskar dig en skön sommar var du än är…att du får tid att hinna ifatt dig själv, vila och drömma de drömmar och leva det liv som Gud vill att du ska…

Det är vad jag vill göra med mitt liv.

Är ditt liv redan fyllt av solsken?

Då vill jag utmana dig till att verkligen njuta och att våga ta nästa steg ut i solskenet.

Idag är det där jag befinner mig…i solskenet.

Det är inget jag någonsin vill ta för givet…för livet är oftast både och…

Men idag gläds jag åt solskenet och jag vill inte slösa en enda sekund av det!

Så min utmaning till dig och mig själv idag är…

Låt oss leva våra liv som just vi är skapad till att leva dom…bara du kan göra det i ditt liv och bara jag i mitt liv… och Gud, Han vet vad ditt och mitt hjärta begär…så låt oss lita på Gud som har våra liv i sina händer , som älskar oss och som vill oss så väl.

Och våga se med förväntan fram emot vad som kommer härnäst!

Något nytt är på gång...

Nu är vi på semester i Frankrike och hälsar på några goda vänner.

Igår åkte vi till slottet Chateau de Pierrefonds.

Det är ett fantastiskt slott som Michael Jackson ville köpa en gång.

Drömmar, slott och förhoppningar…

Det fick mig att tänka på att ibland så är livet helt fantastisk, rena drömslottet…drömmar blir verklighet, det man jobbar för ger resultat, och man gläds och njuter av det goda i livet…  

Ibland är det inte alls så.

Idag besökte vi en ruin av en klosterkyrka från 1200-talet.

Den var både vacker och trasig. När jag såg närmare på några stenblock så såg jag hur det växte fram blad mitt i ruinen…nytt liv trängde fram mitt i det trasiga.

Så tror jag att det är för oss i livet också.

Ibland går det sönder, men mitt i det trasiga kan något nytt växa fram.

Mitt i det trasiga kan skönhet bryta igenom.

Sedan åkte vi vidare och såg en slottsruin…

Ett slott som byggdes och nästan var färdigt, men som sedan bombades under första världskriget.

Sonen som ärvde det ville inte betala arvsskatten, så nu är bara skalet kvar.

Väldigt vackert och väldigt sorgligt…efter alla dessa år…

Så kan det också vara ibland…

Ibland är man helt tom på insidan och det är bara skalet kvar.

Ibland tar man inte hand om det man fått eller har svårt uppskatta det man har.

Men då får man komma ihåg att det aldrig behöver vara så.

Gud har lovat att göra allting nytt…redan nu här på jorden om vi vill och sedan in i evigheten om vi tar emot det.

Själv har jag bestämt mig för att jag från och med den här semestern börjar

mitt ”nya” liv.

Jag vill leva mitt liv till 100%…leva det liv Gud vill att jag ska, inte det andra förväntar sig av mig… utan det liv som Gud vill att jag ska leva.

För när jag har levt mitt liv färdigt, då kommer Gud inte att fråga mig, ”Marica varför var du inte mer som Moder Teresa eller Hillary Clinton?”

Det Han skulle kunna fråga är; ”Marica, varför var du inte mer som dig?”

Gud har skapat oss alla för att vi ska vara de individer som vi är…leva de liv som Han gett oss, drömmer och tänker för oss.

Men…

Om livet känns som en ruin…då kan vi ge plats för nytt liv som får växa fram

Om livet känns som ett tomt skal…då kan vi öppna upp och låta det fyllas med nya goda saker.

Gud lovar gång på gång att Han ska göra något nytt…när det behövs, och om vi ber Honom om det…då gör Han det!

Så här står det i Bibeln:

”Nu gör jag något nytt.

Det spirar redan,

märker ni det inte?

Jag gör en väg genom öknen,

stigar i ödemarken.” (Jer 43:19)

 

”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.”

(2Kor5:17)

 

”Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”  (Upp 21:4-5)

 

Så om du längtar efter förändring eller vill göra en ”reboot” eller omstart i ditt liv…

Du kanske bara känner som jag gör, att jag vill rikta in kursen i mitt liv och gallra och sortera så att det som är gott får plats att växa fram…

Känner du också så, då vill jag uppmuntra dig till att våga förändring.

Våga förändring och vänd dig till Jesus som har all makt i sin hand.

Han både vill och kan hjälpa alla som vänder sig till Honom.

Han vill att vi ska vara genuint oss själva och leva det liv Han gett oss, ingen annans liv eller efter någon annans önskan eller krav.

Bara du kan leva ditt liv och bara jag kan leva mitt liv…

Så våga ta nästa steg på vägen som är ditt liv…du går inte ensam…Jesus går med dig om du vill…och livet framöver kan få bli ett fantastikt äventyr!

Mitt nya liv börjar idag !

Om du också känner så vill jag önska dig Guds välsignelse och lycka till!

 

 

 

 

 

 

Vad lämnar jag efter mig? (english version follows) What is my legacy?

 
Sitter i vårt sommarhus i Finland och inser att det nu är den femte generationen som tillbringar sommaren på Vikarholmen.
Och då tänker jag på dem som gått före…och som inte längre är med oss här…
När jag går över tomten kan jag i minnet fortfarande se min mormor Jenny sittandes på en stol vid stranden eller i det gamla huset vid vedspisen på morgonen då hon gjorde eld i spisen så att det skulle vara varmt när vi kom ner på morgonen…
eller min storebror Björn när han och jag leker på tomten, badar i sjön eller metar på berget…och min pappa Conny när han rensar abborrar och jag som liten flicka får vara med… (det älskade jag) eller när han flera år senare leker och stojjar med våra barn när de var små…eller sitter på berget nere vid sjön och myser med vår labrador Cleo.
Goda, varma, kärleksfulla minnen som dom har lämnat efter sig och som jag bär med mig som en skatt in i framtiden.
Och så går tankarna till mitt eget liv…vad lämnar jag efter mig?
Hur ser arvet efter mig ut? Inte ett arv i form av saker eller pengar, men vad lämnar jag efter mig?
Vad vill jag lämna efter mig till min familj och människor i min närhet?
Jag skulle vilja lämna efter mig glädje, glada skratt och kärlek…kärlek som givits och tagits emot…och minnen av glada stunder och allvarliga stunder som vi haft tillsammans. Lekfullhet och djup i en skön blandning…en känsla av att vi gav varandra tid…att människor är viktigare än saker och arbete.
Och det allra viktigaste som jag vill lämna efter mig är en tro på Jesus.
En tro på Honom som aldrig sviker. En tro på Honom som alltid är med oss och som förmår allt, förlåter allt och som ÄR kärlek. En tro som håller i glada dagar och jobbiga dagar…en tro som håller att leva och dö på!
Det är vad jag vill lämna efter mig den dag jag levt färdigt här på jorden.
Tills den dagen kommer vill jag fortsätta att leva livet fullt ut!
Varje dag är en gåva från Gud som vi får förvalta.
 
En dag kan dagen vi lever idag komma att bli ett dyrbart minne i någons liv, om vi tar vara på den.
 
Från och med idag vill jag börja med att ta bättre vara på nuet och öva mig på att släppa det som inte är så viktigt.
Här och nu är det vi har.
När vi är här i Finland på semester så känner jag stor tacksamhet till mor- och farföräldrar och föräldrar som gått före, och också till Monte, våra barn och barnbarnen som ger mig så många underbara stunder och minnen som jag får ta med mig genom livet.
Och tänk att vi får vara här nu tillsammans med Elliot som var så sjuk förra året att han inte kunde komma hit.
Nu är han här och så mycket piggare och leker och har roligt tillsammans med Elvira och alla andra i familjen!
Det är verkligen något att glädjas över!
Min mormor, pappa och bror har lämnat ljusa minnen efter sig och ett arv av kärlek och tro som varit med och format grunden för mitt liv.
Det vill jag också lämna efter mig till dom som kommer efter mig.
 
Och frågan "Vad vill jag lämna efter mig?" tänker jag bära med mig som en påminnelse om att inte låta dagarna bara rulla på, utan att ta vara på tiden och leva livet till fullo!
 
Just nu är det bastubad som gäller...det blir säkert ett minne för livet...
 
 
Ha det så gott och…walk with Jesus!
 
(English version below)
 
 What’s my legacy?
 
 
 
 I’m sitting here in our summer house in Finland and I realise that this is the fifth generation of our family spending summer here at Vikarholmen. Naturally, my thoughts turn to those who have gone before… and who are no longer with us.
 
As I walk across the yard, I can still see my grandmother Jenny sitting on a chair by the beach or in the old house kneeling beside the wooden stove and she stokes it with wood in the morning so the house would be warm as we come down for breakfast… or my big brother Björn as he and I play in the yard, swim in the sea, or fish from the rocks… and my dad Conny cleaning perch with me as a little girl by his side… (I really loved it!) Or when he several years later is playing and joking with our kids when they are small… or sitting on the rocks by the sea and just enjoying the moment with our Labrador Cleo.
 
Wonderful, warm, loving memories of them that I will carry with me as a treasure into the future.
 
Then, my thoughts turn to my own life… what am I leaving behind? What will my legacy be? I'm not talking about things or money, but what impact will I make on others? How will it affect the lives of those in my family or people I come in contact with?
 
I would like to leave behind joy, good laughs, and love… love that was given and received… and memories of happy moments and serious moments that we had together. A wonderful mixture of playfulness and thoughtfulness… a feeling that we gave each other our time… that people were more important than things or work.
 
And most important, I want to leave after me a faith in Jesus. A faith in him that never fails. A faith in him who is always with us and is able to do all, forgive all, and who is love itself. A faith that will carry us through the good days and the tough days… a faith to live and die for! That’s what I want to leave behind when my days are done on this earth.
 
Until then, I want to continue to live life to its fullest! Every day is a gift from God that we are allowed to take care of.
 
Someday, the day we are living today might be a precious memory in someone’s life… If we  live it well.
 
Beginning today, I want to steward the NOW and practice letting go of those things which are not so important. Here and now is what we have.
Being on vacation here in Finland, I feel a tremendous gratitude toward parents and grandparents who have gone before, and also to Monte, our children, and grandchildren. They give me so many wonderful moments and memories that I can take with me through life. And I’m grateful that we can be here together with Elliott who was so sick last year and couldn’t be here. Now, he is here and so much better, running and playing and having fun with his sister Elvira and the rest of the family! That is something to be really happy about!
 
My grandmother, dad, and brother have all left bright memories behind and a legacy of love and faith that has been with me and helped form the foundation of my life. This is something I want to leave for those who come after me.
 
 And as for the question, “what’s my legacy?” I will take this with me as a reminder to not let the days just roll by, but to steward the time I have and live life to its fullest!
 
Right now,  its sauna time and I’m sure it will be a memory for life…
 
 
So, have a great day and as we say in our family… Walk with Jesus!

Att ha en tro gör oss lyckligare...

Jag tror att alla människor drömmer om att vara lyckliga…vem vill väl inte vara det?

Dr Henry Cloud skriver i sista kapitlet av sin bok ”The Law of Happiness” att forskningen visar gång på gång att människor som har en tro är lyckligare än de som inte har en tro. Det visar sig att människor som är engagerade i sin tro mår fysiskt och känslomässigt  bättre tack vare sin tro.

Sonja Lyubomirsky som studerar människors lycka, säger, ”religiösa människor är lyckligare, hälsosammare och återhämtar sig snabbare efter trauman än människor som inte är religiösa.”

Vi mår helt enkelt bra av att leva ett liv med en Gudstro…ett engagerat liv i tron.

Men vad betyder det att ha en tro och hur fungerar det här då?

Ja, det handlar inte om att utföra en mängd ritualer, utan det handlar om ett engagerat hjärta.

Tro, det är bara ett annat ord för tillit eller förtröstan.

Det betyder att vi litar på Gud gällande alla möjliga saker i våra liv, för att få våra liv att fungera bättre och därigenom bli mer lyckliga.

Jesus sa,

”Jag har kommit för att de ska ha liv i överflöd.” (Joh 10:10)

Det är Guds önskan för oss. Men precis som en lampa behöver vara kopplad till en kontakt i väggen  för att kunna lysa, så behöver vi vara kopplade till Gud genom att utöva vår tro genom ett förhållande till Gud som bygger på tillit. För tillit är mer än att bara tro.

Men hur ser då det ut, undrar du kanske? Det här andliga livet tillsammans med Gud…Låter det svårt?

Det är det inte…precis som ett litet barn litar på sina föräldrar för att de ska ge trygghet och kärlek…på samma sätt får vi komma till Gud.

Tala med Honom, säg att du vill lära känna Honom bättre.

När du kämpar och känner dig stressad…be Gud att Han hjälper dig med det.

Gå genom din dag som en ständigt pågående dialog med Gud, och lita på Honom i allt det som du inte förstår.

Våra andliga liv…våra liv i tro, har faktiskt en början.

Jesus sa att det börjar med att tro på att Han är Gud, att Han kom till jorden för att visa oss hur Gud är, och för att visa oss att om vi litar på Honom…tror på Honom…så kan vi få förlåtelse och må bra på alla de sätt som också forskningen i vår tid bekräftar.

Gud har lovat att om du söker Honom så kommer du att finna Honom…och mycket mer.

Den Helige Anden blir en del av våra liv och hjälper oss dag för dag och stund för stund.

 Några av de fantastiska saker som ett liv byggt på tillit till Jesus ger oss är,

·      Hans närvaro är alltid med oss.

·      Han kommer alltid att älska oss med en kärlek som aldrig sviker eller tar slut.

·      Han kommer att visa på saker i våra liv som kan bli bättre

·      Han kommer att ge oss den förmåga vi behöver för att göra det som vi behöver göra.

·      Han kommer att guida och leda oss genom livet.

·      Han ger oss vishet när vi behöver det.

·      Han tröstar oss när vi har det svårt, vid förluster då vi sörjer.

·      Han hjälper oss att bli mer kärleksfulla, hoppfulla, trygga och modiga.

·      Han hjälper oss att hitta människor som kommer att älska oss.

·      Han kommer att hela oss.

·      Han kommer att öppna dörrar för oss när vi behöver en väg att gå.

·      …och väldigt, väldigt mycket mer…

Jesus gör konkret skillnad i våra liv, men du och jag kommer bara att kunna uppleva det om vi tar steg i tro, vänder oss till Jesus, och säger, ”Jag tror. Jag vill lita på Dig! Jesus, visa mig hur nästa steg ser ut.”

Då kommer Han att göra det.

Förutom allt det här så ger ett liv i tro på Jesus oss något mer helt fantastiskt.

Vi får ett liv med mål och mening.

För när vi lever våra liv tillsammans med Gud, när vi lär känna Honom, då förstår vi att livet har en mening och vi är här på jorden därför att vi har ett syfte, ett mål och en mening som är mycket större än det som händer dag för dag i våra liv…mer än vi kan se och ana.

 Paulus skriver så här i Bibeln.

”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som tror att nå det goda, dem

som Han har kallat efter sin plan.” (Rom 8:28)

Du kanske tänker…”Lätt för dig att säga, men jag har verkliga problem och bekymmer i mitt liv:”

Men Gud slösar inte på vår tid eller det som vi går igenom.

När vi går igenom svårigheter då får vi vända oss till Gud och be att Han ger det vi går igenom mening. Det kan bli en tröst när livet är svårt.

Gud kan också ge mening till det vi arbetar med. Vi får göra det vi gör för Honom.

I Bibeln skriver Paulus så här,

”Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom Honom:” (Kol 3:17)

Till och med  när vi möter sorg i livet… så kan vi få uppleva hopp och mening i tron och förtröstan på att livet inte tar slut i döden. Jesus har öppnat vägen för dig och mig till ett evigt liv tillsammans med Honom.

 

När det som inte får hända händer…när min bror som var 12 år dog i en bilolycka som vår familj var med om då jag var 10 år...

Då var det en tro och övertygelse om att döden inte är slutet…att vi ska få ses igen…att Björn var hos Jesus, hel och utan smärta…det var den sköra, svåra, smärtsamma och vackra tråd som mina föräldrar höll sig fast i på vägen genom det nattsvarta mörker som de helt plötsligt befann sig i. 

För Gud har lovat att till och med i döden är Han med oss. Han är större än döden, och när vi dör, då skall vi få komma till Honom och återförenas med dom som gått före oss för att vara med Honom.

Utan tro på Gud skulle så mycket kunna kännas meningslöst. Men tillsammans med Gud får livet mening…och Gud vill att vi ska leva liv med kärlek, hopp och tro.

Han vill att vi ska vara lyckliga och Han ger oss anledning att vara optimister. trots allt som händer i vår värld och i våra liv.

Positivt tänkande tar oss bara en bit på vägen. Forskning visar att det gör skillnad för vårt välbefinnande, men koppla det positiva till själva källan…till Gud, så har vi all anledning att vara optimister!

Om Gud är grunden för våra liv…och vi lever i en relation med Gud…då kan vi möta vad som än händer i livet med optimism.
Det kan vi göra därför att vi vet att Gud kommer att göra något gott av det som vi är med om…Han kommer att leda oss igenom och ut ur det svårigheter som vi möter i livet. Han har lovat att Han ska göra det.

Paulus skriver så här i Bibeln,

”Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? (Rom 8:31)

Många gånger har det som gör oss olyckliga att göra med de val vi själva gör eller våra misslyckanden…ibland kan det kännas hopplöst…

Men Gud ger oss möjlighet till förändring…till ett lyckligare liv…till det liv Han skapat oss till.

Kom ihåg att hur lyckliga vi är har till 50% att göra med vilka vi är, vår personlighet, 10% har att göra med våra omständigheter och hela 40% har att göra med de val vi själva väljer…vi kan påverka vår lycka…behöver inte vara offer för våra omständigheter.

Så har Gud tänkt att det ska vara…

Och Gud har lovat att hjälpa oss på vägen.

Så här står det i Filipperbrevet i Bibeln. Det är Paulus som skriver så här,

”Jag är övertygad om att Han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” (Fil 1:6)

Vi är inte lämnade åt vårt eget öde…Gud är med oss!

Johannes skriver så här i Bibeln.

”Så älskade Gud världen att Han gav den sin ende Son, för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Ty Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom Honom. ” (Joh 3:16-17)

 Gud sände sin son Jesus…Han är med oss!

Om du inte redan lever ett liv tillsammans med Jesus, så vill jag uppmuntra dig till att ta steget och öppna upp ditt hjärta för Jesus. Bjud in Honom i ditt liv. Be en bön att Han förlåter dig din synd och att Han från och med idag alltid ska vara med dig och leda dig i ditt liv.

Om du gör det ...då lovar Han  att förlåta dig och att Han altid ska vara med dig. Då börjar något nytt...ett nytt liv. Det som har varit är förbi...ett nytt liv börjar. Jesus kommer aldrig att svika dig och du behöver aldrig mer vara ensam. Våga tro...Gud är med dig och Han älskar dig!

 

Här slutar mina funderingar utifrån Henry Clouds bok på bloggen.

 Nästa vecka spånar jag vidare på min blogg med andra funderingar…

Gud är kärlek och Han vill ge oss det vi behöver för att vi ska kunna vara lyckliga.

Jag önskar dig lycka, ett liv tillsammans med Gud… och Guds välsignelse!

 

Lyckliga människor har en kallelse…

Jag tror att alla människor vill göra skillnad i och med sina liv.Det har jag tänkt på när jag träffat alla glada  studenter under veckan som gått. Nu är man redo att förändra världen, längtan och förväntan är inspirerande.

Och vi längtar nog alla efter att betyda något för någon. Att det vi gör ska spela någon roll.

Ibland kan två personer som utför samma arbete se sina uppgifter på helt olika sätt.

En person som bygger hus kanske bara ser det som ett sätt att tjäna pengar på, medan en annan person som också bygger hus kan se att den skapar hem och miljöer där människor får trivas och leva sina liv tillsammans med familj och vänner.

Samma sak, men två helt olika sätt att se på vad man gör.

Enligt Dr Henry Cloud i hans bok ”The Law of Happiness” så har forskningen kommit fram till att det finns tre olika sätt som vi människor ser på våra arbeten.

1)   Några ser bara sitt arbete som ett ”jobb” vars syfte är att dra hem pengar.

2)   Andra ser sitt arbete som en ”karriär” vars syfte är att föra dem högre och högre upp på karriärstegen.

3)   En tredje variant är de som ser sitt arbete som en ”kallelse”, med ett högre syfte att bidra med något gott i världen, och som också känner en inre glädje i arbetet självt.

Men om man blir lyckligare av att ha en kallelse, varifrån kommer då kallelsen?

·      För det första kommer den från den du och jag är som personer. Hur vi ser på livet. Vad vi upplever som värdefullt. Vad vi tycker har betydelse.

·      För det andra kommer kallelsen från att vi inser att våra liv och förmågor är gåvor som Gud har gett oss. Den kommer från att vi förstår att Gud har gett oss gåvor som vi kan glädjas över och njuta av, men som vi också ska använda för att tjäna andra människor med, och för att göra Guds verk på jorden.      

I Bibeln kan vi läsa att Paulus beskriver det så här,

”Gud är den som både skapar och räddar. Han skapar var och en av oss genom Kristus Jesus för att vi ska delta i Hans verk, i det goda verk Han har förberett för oss, ett verk som vi gör bäst i att utföra. ” (Ef 2:10)

För om vi bara ser våra förmågor utifrån vilken lön de kan ge oss eller hur högt på karriärstegen de kan ta oss, då riskerar  vi inte bara att bli otillfredsställda i längden, utan vi riskerar också att missa kärnan i skapelsen.

Gud har skapat oss alla (inte bara de som arbetar i församlingar) för att vi ska delta i Hans verk på jorden.

Vi har alla fått uppdraget att se till att världen fungerar och att den blir en plats att leva på där människor kan leva, må bra och älska.

När vi inser att Gud har en värld, en jord som behöver fungera, och att Han satt oss människor på jorden för att ta hand om den och för att få den att fungera…då förstår man att vi alla är kallade att göra ”Hans verk”.

I Kolosserbrevet i Bibeln skriver Paulus så här,

” Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor.”

(Kol 3:23)

När vi inser att det vi gör, det gör vi för Gud…då får det vi gör betydelse.

Vi är förvaltare av Guds gåvor och vi bär alla en kallelse i våra liv.

·      För det tredje så kommer vår känsla av att vara kallade från att vi förstår att det vi gör handlar om de människor som vi tjänar. Vi har alla en ”servicetjänst” på jorden, oavsett vad vi gör.

·      För det fjärde så kommer vår känsla av att vara kallade från att vi ser världen som en plats på vilken Gud ger alla människor olika förmågor, styrkor och gåvor. Vi behöver ”äga” det Gud gett oss att förvalta och använda det på bästa sätt.

Vår uppgift är att upptäcka det vi känner passionerat för, det vi brinner för och de gåvor vi bär på som personer, för att sedan investera i dem och låta dem växa och bära frukt.

För vår kallelse har att göra med just det… att  vi ska använda våra gåvor och det vi brinner för, för att göra gott. För en del kan det vara detsamma som vårt arbete, men för andra kan det vara något som man gör som volontär.

 

Det handlar inte alltid om utifall vårt arbete är vår kallelse. Men det handlar alltid om utifall vi hittar eller inte hittar vår kallelse.

Henry Cloud skriver så här;

”Bibeln och forskningen säger båda: ta dig in i skattkistan som är ditt hjärta, och upptäck vad det är som du bryr dig om. Vad det än är, så kommer det att ha att göra med att förbättra världen på något sätt och att använda de förmågor som du fått. Om du gör det så har du tagit ansvar för att ha roligare i livet, vara lyckligare och att göra världen till en bättre plats.”

Jag tror att Gud tänkt att det ska vara så.

Så om du vet vad din kallelse är i livet…då vill jag uppmuntra dig, (och mig själv) till att gå vidare i det du kommit fram till…ta nästa steg…följ ditt hjärta!

Om du inte vet vad din kallelse är så vill jag utmana dig till att börja utforska vad just det kan vara i ditt liv.

Tänk så fantastiskt det skulle bli i vår värld om alla var med och gav av de gåvor som Gud lagt ner i deras liv…i varje människas liv på jorden.

Jag är övertygad att vår värld skulle må mycket bättre om det blev så…och alla skulle må bättre, både av att få ge, men också av att ta emot det andra har att ge.

 

I sommar ska jag verkligen ta tid till att fundera på hur det här ser ut i mitt liv…det kanske du också vill göra…

Det vore spännande att höra vilken kallelse du bär på i ditt liv.

Önskar dig Guds välsignelse! Ha det så gott!