Senaste Inlägg

Se...

I morse  när jag vaknade och såg att det var mulet och grått ute fick det mig att minnas en dag förra året i november. 

Monte och jag tillbringade en vecka på vårt sommarställe och skulle gå vår promenad, den vi alltid går när vi är där på sommaren.

Vi brukar bara åka dit ett par gånger om året.

Den här dagen var det regnigt, blåsigt och kallt. Burr!

Men, som vi alla vet finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder ;-) så vi klädde oss varmt och gick vår runda.

Efter en stund drog jag upp huvan på min vinterjacka för att inte bli kall och blöt och för att slippa blåsten.

Vi gick ganska fort för att hålla värmen uppe, och när vi nästan var hemma igen insåg jag att Monte försökte säga något till mig.

Jag hade inte hört något för jag hade ju dragit upp huvan runt huvudet.

Det Monte försökte säga och få mig att se var hur det hade förändrats på en grannes tomt nära oss.

Huset som bara hade varit halvfärdigt när vi var där senast, var nu färdigbyggt och väldigt fint.

Men jag och min huva hade ångat förbi utan att se eller höra något.

Det fick mig att tänka till.

Jag var visserligen varm, torr och bekväm i min jacka med huvan uppe, men jag missade väldigt mycket på vägen.

Jag hörde ingenting och såg ingenting förutom det som var precis framför mina egna fötter.

Så tror jag att det kan vara i livet också.

Det kan kännas bekvämt, varmt och gott att bara se och höra det som rör oss själva, är närmast oss…men jag tror att det ger oss ett ”fattigare” liv.

Så mycket mer kan hända och jag får vara med om så mycket mer om jag tar ner ”huvan i livet” och ser och hör det som händer omkring mig.

Jag tror att livet blir mycket rikare...kanske inte alltid lättare...men rikare, om vi vågar se både det som är lätt och vackert i livet, men också det som är svårt och trasigt.

Då får vi glädjas över och uppskatta det goda i livet och så får vi en chans att göra något åt det svåra och trasiga.

Jag vill inte missa livet…allt det vackra…människor…allt det svåra…allt det som gör livet värt att leva och till ett äventyr.

Jag vill våga lyfta blicken och se.

Se, med tacksamhet.

Se, med empati.

Se, det goda.

Se, med kärlek.

Se, det trasiga.

Se, med glädje.

Se, det svåra.

Se, det roliga.

Se, utmaningarna.

Se, möjligheterna.

Se, med hopp och tro. 

Jag tror att det är möjligt med Guds hjälp. För i grunden landar det för mig i att Se, och veta att jag och alla vi som vandrar på den här jorden, vi är alla sedda av en Gud som älskar oss och som alltid ser på oss med kärlek. 

Han är oss nära genom sin helige Ande och hjälper oss och leder oss så att vi kan och vågar se, som Han ser med en evig kärlek.

I Bibeln kan vi läsa att Gud säger;

“I’ve never quit loving you and never will.
    Expect love, love, and more love!"

Jer 31:3(MSG)

Dags att damma av bloggen igen...

 

 

Vi är på vårt sommarställe för att fixa i ordning inför sommarens semester.

Solen skiner och vi ägnar några härliga dagar åt att vädra sängkläder, kratta bort höstlöven och klippa ner sly som vuxit upp på de mest konstiga platser.

När jag krattar mig fram över tomten så tänker jag att de gamla löven från förra året, de måste krattas bort så att det nya, som ligger under kan komma fram…nå ljuset och värmen och få växa, ta plats, blomma och bli allt de kan bli.

Lite så är det ju med livet också. Ibland behöver vi vårstäda  tomten som är våra liv.

För att något nytt ska kunna växa fram, behöver man plocka bort det som vissnat, ibland klippa grenar som vuxit fel.

Ibland behöver vi gallra bort bland allt det goda i livet, för ge plats åt det vi vill ska få växa till… för att det verkligen ska få det utrymme och den plats det behöver.

Så om jag skulle vårstäda på tomten som är mitt liv…vad det är då som behöver få mer plats?

Vad är det som har vissnat och behöver krattas bort för att något annat ska få en chans att komma fram i solen och växa till ?

Ja, det vill jag fundera på framöver.

Min önskan och bön är att få leva ett liv där jag med Guds hjälp kan bevara det som ska bevaras, men också våga rensa bort det som inte längre ska vara kvar, för att få se nya saker växa fram och blomma ut.

En aning stel i ryggen och trött i armarna slår jag mig nu ner i soffan efter dagens trädgårdsarbete.

Och så tänker jag att det är lite så det är…det gör ibland ont att ta bort det som vissnat, men det är så värt det…för något nytt får möjlighet att växa fram!

 I Jesaja 43:19 i Bibeln står det att Gud säger;

 ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni inte det?

Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken.”

Om du känner dig som om det bara finns vissna löv i trädgården som är ditt liv, då vill jag påminna dig om att Gud kan göra vägar genom öknen och stigar genom ödemarken. Han kan alltid göra något nytt.

Det vi inte klarar själva, det kan Han.

Så vi får be Gud om hjälp, Han vet vad du och jag behöver.