Senaste Inlägg

På väg mot Påsken

Nu är vi inne i stilla veckan, veckan som leder fram till Påskdagen. Påskdagen är min favoritdag på hela året, dagen som förändrade och förändrar allt!

Jag tänkte dela några funderingar under veckan som kommer utifrån några av Bibelns texter kring det som hände kring Jesu död och uppståndelse.

Idag läste jag ur Lukasevangeliet. Det som har hänt där är att Jesus under den sista måltiden tillsammans med sina lärjungar bl.a. sagt till Petrus att han kommer att förneka honom (Jesus) tre gånger innan tuppen gal. Petrus (som är en väldigt passionerad man) svarade att det kommer aldrig att hända. Jesus säger att han har bett för Petrus att hans tro inte ska ta slut och att han ska få kraft att styrka sina vänner när han vänt tillbaka. Och så fängslas Jesus och förs till översteprästens hus. Så här står det i texten:

”De grep honom och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. De gjorde upp en eld mitt på gården och slog sig ner omkring den, och Petrus satte sig mitt ibland dem. En tjänsteflicka fick se honom där han satt i eldskenet, och hon såg noga på honom och sade: ”Den där mannen var också med honom.” Men Petrus förnekade det: ”Nej, jag känner honom inte.” Strax efteråt fick en annan syn på honom och sade: ”Du hör också till dem.” Petrus sade: ”Nej, det gör jag inte.” En timme senare var det någon som försäkrade: ”Visst var den där också med honom, och han är ju från Galileen.” Men Petrus sade: ”Jag förstår inte vad du menar.” Och just som han sade det gol en tupp. Då vände sig Herren om och såg på Petrus, och Petrus kom ihåg detta som Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt har du förnekat mig tre gånger”, och han gick ut och grät bittert.”

Luk 22:54-62

När jag läser det här så tänker jag att jag känner igen mig i Petrus.

Jag kliver in i scenen som utspelar sig. Det är en kall aprilkväll. Det som för Petrus till översteprästens hus är hans lojalitet och kärlek till Jesus, men allteftersom tiden går mot natt och trötthet och rädsla växer sig starkare, så försvagas hans beslutsamhet…han som aldrig skulle tveka eller förneka…

Jag tror att det här är en känsla och ett problem som många av oss känner igen.

Det händer ibland när vi vaknar på natten eller mitt i våra liv eller mitt i något fantastiskt projekt som vi har på gång.

N.T. Wright skriver så här;

”Vi bestämmer oss för att följa Jesus, och menar det verkligen. Vi börjar med vårt yrke/arbete och vår intention är verkligen att vi ska fullfölja det. Början är alltid spännande, även om det ofta är en utmaning.

Men hettan mitt på dagen eller tröttheten vid midnatt kan dränera våra intentioner, vår energi och vår entusiasm.

Få kristna skulle se på Petrus med förakt, därför att de flesta av oss tänker: Ja, så där är det. Det är så det kan vara.”

Jag tänker att det kanske är först när vi varit i samma situation som Petrus, som vi kan börja leva våra liv som kristna, i vår vardag och också arbeta på ett nytt sätt.

Inte i vår egen kraft och styrka, utan helt beroende av Guds kraft i våra liv.

Jesus ser på Petrus…och då minns han. Inte bara det Jesus sa om att han skulle förneka honom, utan också att Jesus bett för honom att han (Petrus) skulle få behålla sin tro och kunna styrka sina vänner när han kommer tillbaka.

Med Jesus finns det alltid en väg tillbaka.

Jesus tog inte bara mina och dina synder på sig när Han dog på korset…Han tog också på sig alla våra svagheter.

När det känns som allt har gått åt skogen…när jag inte längre fixar att hålla ihop det som jag skulle vilja…

Då är det skönt att veta att Jesus alltid vill och kan ge oss en väg tillbaka.

Och att det är när vi släpper ambitionen om att klara allt i vår egen kraft som det riktigt stora och spännande kan hända…att det istället får bli Guds kraft som får fylla våra liv.

Så på väg mot Påsken…vila i att du inte behöver göra allt i din egen kraft…och att det alltid finns en väg tillbaka i Jesus.