Senaste Inlägg

Vad lämnar jag efter mig? (english version follows) What is my legacy?

 
Sitter i vårt sommarhus i Finland och inser att det nu är den femte generationen som tillbringar sommaren på Vikarholmen.
Och då tänker jag på dem som gått före…och som inte längre är med oss här…
När jag går över tomten kan jag i minnet fortfarande se min mormor Jenny sittandes på en stol vid stranden eller i det gamla huset vid vedspisen på morgonen då hon gjorde eld i spisen så att det skulle vara varmt när vi kom ner på morgonen…
eller min storebror Björn när han och jag leker på tomten, badar i sjön eller metar på berget…och min pappa Conny när han rensar abborrar och jag som liten flicka får vara med… (det älskade jag) eller när han flera år senare leker och stojjar med våra barn när de var små…eller sitter på berget nere vid sjön och myser med vår labrador Cleo.
Goda, varma, kärleksfulla minnen som dom har lämnat efter sig och som jag bär med mig som en skatt in i framtiden.
Och så går tankarna till mitt eget liv…vad lämnar jag efter mig?
Hur ser arvet efter mig ut? Inte ett arv i form av saker eller pengar, men vad lämnar jag efter mig?
Vad vill jag lämna efter mig till min familj och människor i min närhet?
Jag skulle vilja lämna efter mig glädje, glada skratt och kärlek…kärlek som givits och tagits emot…och minnen av glada stunder och allvarliga stunder som vi haft tillsammans. Lekfullhet och djup i en skön blandning…en känsla av att vi gav varandra tid…att människor är viktigare än saker och arbete.
Och det allra viktigaste som jag vill lämna efter mig är en tro på Jesus.
En tro på Honom som aldrig sviker. En tro på Honom som alltid är med oss och som förmår allt, förlåter allt och som ÄR kärlek. En tro som håller i glada dagar och jobbiga dagar…en tro som håller att leva och dö på!
Det är vad jag vill lämna efter mig den dag jag levt färdigt här på jorden.
Tills den dagen kommer vill jag fortsätta att leva livet fullt ut!
Varje dag är en gåva från Gud som vi får förvalta.
 
En dag kan dagen vi lever idag komma att bli ett dyrbart minne i någons liv, om vi tar vara på den.
 
Från och med idag vill jag börja med att ta bättre vara på nuet och öva mig på att släppa det som inte är så viktigt.
Här och nu är det vi har.
När vi är här i Finland på semester så känner jag stor tacksamhet till mor- och farföräldrar och föräldrar som gått före, och också till Monte, våra barn och barnbarnen som ger mig så många underbara stunder och minnen som jag får ta med mig genom livet.
Och tänk att vi får vara här nu tillsammans med Elliot som var så sjuk förra året att han inte kunde komma hit.
Nu är han här och så mycket piggare och leker och har roligt tillsammans med Elvira och alla andra i familjen!
Det är verkligen något att glädjas över!
Min mormor, pappa och bror har lämnat ljusa minnen efter sig och ett arv av kärlek och tro som varit med och format grunden för mitt liv.
Det vill jag också lämna efter mig till dom som kommer efter mig.
 
Och frågan "Vad vill jag lämna efter mig?" tänker jag bära med mig som en påminnelse om att inte låta dagarna bara rulla på, utan att ta vara på tiden och leva livet till fullo!
 
Just nu är det bastubad som gäller...det blir säkert ett minne för livet...
 
 
Ha det så gott och…walk with Jesus!
 
(English version below)
 
 What’s my legacy?
 
 
 
 I’m sitting here in our summer house in Finland and I realise that this is the fifth generation of our family spending summer here at Vikarholmen. Naturally, my thoughts turn to those who have gone before… and who are no longer with us.
 
As I walk across the yard, I can still see my grandmother Jenny sitting on a chair by the beach or in the old house kneeling beside the wooden stove and she stokes it with wood in the morning so the house would be warm as we come down for breakfast… or my big brother Björn as he and I play in the yard, swim in the sea, or fish from the rocks… and my dad Conny cleaning perch with me as a little girl by his side… (I really loved it!) Or when he several years later is playing and joking with our kids when they are small… or sitting on the rocks by the sea and just enjoying the moment with our Labrador Cleo.
 
Wonderful, warm, loving memories of them that I will carry with me as a treasure into the future.
 
Then, my thoughts turn to my own life… what am I leaving behind? What will my legacy be? I'm not talking about things or money, but what impact will I make on others? How will it affect the lives of those in my family or people I come in contact with?
 
I would like to leave behind joy, good laughs, and love… love that was given and received… and memories of happy moments and serious moments that we had together. A wonderful mixture of playfulness and thoughtfulness… a feeling that we gave each other our time… that people were more important than things or work.
 
And most important, I want to leave after me a faith in Jesus. A faith in him that never fails. A faith in him who is always with us and is able to do all, forgive all, and who is love itself. A faith that will carry us through the good days and the tough days… a faith to live and die for! That’s what I want to leave behind when my days are done on this earth.
 
Until then, I want to continue to live life to its fullest! Every day is a gift from God that we are allowed to take care of.
 
Someday, the day we are living today might be a precious memory in someone’s life… If we  live it well.
 
Beginning today, I want to steward the NOW and practice letting go of those things which are not so important. Here and now is what we have.
Being on vacation here in Finland, I feel a tremendous gratitude toward parents and grandparents who have gone before, and also to Monte, our children, and grandchildren. They give me so many wonderful moments and memories that I can take with me through life. And I’m grateful that we can be here together with Elliott who was so sick last year and couldn’t be here. Now, he is here and so much better, running and playing and having fun with his sister Elvira and the rest of the family! That is something to be really happy about!
 
My grandmother, dad, and brother have all left bright memories behind and a legacy of love and faith that has been with me and helped form the foundation of my life. This is something I want to leave for those who come after me.
 
 And as for the question, “what’s my legacy?” I will take this with me as a reminder to not let the days just roll by, but to steward the time I have and live life to its fullest!
 
Right now,  its sauna time and I’m sure it will be a memory for life…
 
 
So, have a great day and as we say in our family… Walk with Jesus!

Att ha en tro gör oss lyckligare...

Jag tror att alla människor drömmer om att vara lyckliga…vem vill väl inte vara det?

Dr Henry Cloud skriver i sista kapitlet av sin bok ”The Law of Happiness” att forskningen visar gång på gång att människor som har en tro är lyckligare än de som inte har en tro. Det visar sig att människor som är engagerade i sin tro mår fysiskt och känslomässigt  bättre tack vare sin tro.

Sonja Lyubomirsky som studerar människors lycka, säger, ”religiösa människor är lyckligare, hälsosammare och återhämtar sig snabbare efter trauman än människor som inte är religiösa.”

Vi mår helt enkelt bra av att leva ett liv med en Gudstro…ett engagerat liv i tron.

Men vad betyder det att ha en tro och hur fungerar det här då?

Ja, det handlar inte om att utföra en mängd ritualer, utan det handlar om ett engagerat hjärta.

Tro, det är bara ett annat ord för tillit eller förtröstan.

Det betyder att vi litar på Gud gällande alla möjliga saker i våra liv, för att få våra liv att fungera bättre och därigenom bli mer lyckliga.

Jesus sa,

”Jag har kommit för att de ska ha liv i överflöd.” (Joh 10:10)

Det är Guds önskan för oss. Men precis som en lampa behöver vara kopplad till en kontakt i väggen  för att kunna lysa, så behöver vi vara kopplade till Gud genom att utöva vår tro genom ett förhållande till Gud som bygger på tillit. För tillit är mer än att bara tro.

Men hur ser då det ut, undrar du kanske? Det här andliga livet tillsammans med Gud…Låter det svårt?

Det är det inte…precis som ett litet barn litar på sina föräldrar för att de ska ge trygghet och kärlek…på samma sätt får vi komma till Gud.

Tala med Honom, säg att du vill lära känna Honom bättre.

När du kämpar och känner dig stressad…be Gud att Han hjälper dig med det.

Gå genom din dag som en ständigt pågående dialog med Gud, och lita på Honom i allt det som du inte förstår.

Våra andliga liv…våra liv i tro, har faktiskt en början.

Jesus sa att det börjar med att tro på att Han är Gud, att Han kom till jorden för att visa oss hur Gud är, och för att visa oss att om vi litar på Honom…tror på Honom…så kan vi få förlåtelse och må bra på alla de sätt som också forskningen i vår tid bekräftar.

Gud har lovat att om du söker Honom så kommer du att finna Honom…och mycket mer.

Den Helige Anden blir en del av våra liv och hjälper oss dag för dag och stund för stund.

 Några av de fantastiska saker som ett liv byggt på tillit till Jesus ger oss är,

·      Hans närvaro är alltid med oss.

·      Han kommer alltid att älska oss med en kärlek som aldrig sviker eller tar slut.

·      Han kommer att visa på saker i våra liv som kan bli bättre

·      Han kommer att ge oss den förmåga vi behöver för att göra det som vi behöver göra.

·      Han kommer att guida och leda oss genom livet.

·      Han ger oss vishet när vi behöver det.

·      Han tröstar oss när vi har det svårt, vid förluster då vi sörjer.

·      Han hjälper oss att bli mer kärleksfulla, hoppfulla, trygga och modiga.

·      Han hjälper oss att hitta människor som kommer att älska oss.

·      Han kommer att hela oss.

·      Han kommer att öppna dörrar för oss när vi behöver en väg att gå.

·      …och väldigt, väldigt mycket mer…

Jesus gör konkret skillnad i våra liv, men du och jag kommer bara att kunna uppleva det om vi tar steg i tro, vänder oss till Jesus, och säger, ”Jag tror. Jag vill lita på Dig! Jesus, visa mig hur nästa steg ser ut.”

Då kommer Han att göra det.

Förutom allt det här så ger ett liv i tro på Jesus oss något mer helt fantastiskt.

Vi får ett liv med mål och mening.

För när vi lever våra liv tillsammans med Gud, när vi lär känna Honom, då förstår vi att livet har en mening och vi är här på jorden därför att vi har ett syfte, ett mål och en mening som är mycket större än det som händer dag för dag i våra liv…mer än vi kan se och ana.

 Paulus skriver så här i Bibeln.

”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som tror att nå det goda, dem

som Han har kallat efter sin plan.” (Rom 8:28)

Du kanske tänker…”Lätt för dig att säga, men jag har verkliga problem och bekymmer i mitt liv:”

Men Gud slösar inte på vår tid eller det som vi går igenom.

När vi går igenom svårigheter då får vi vända oss till Gud och be att Han ger det vi går igenom mening. Det kan bli en tröst när livet är svårt.

Gud kan också ge mening till det vi arbetar med. Vi får göra det vi gör för Honom.

I Bibeln skriver Paulus så här,

”Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom Honom:” (Kol 3:17)

Till och med  när vi möter sorg i livet… så kan vi få uppleva hopp och mening i tron och förtröstan på att livet inte tar slut i döden. Jesus har öppnat vägen för dig och mig till ett evigt liv tillsammans med Honom.

 

När det som inte får hända händer…när min bror som var 12 år dog i en bilolycka som vår familj var med om då jag var 10 år...

Då var det en tro och övertygelse om att döden inte är slutet…att vi ska få ses igen…att Björn var hos Jesus, hel och utan smärta…det var den sköra, svåra, smärtsamma och vackra tråd som mina föräldrar höll sig fast i på vägen genom det nattsvarta mörker som de helt plötsligt befann sig i. 

För Gud har lovat att till och med i döden är Han med oss. Han är större än döden, och när vi dör, då skall vi få komma till Honom och återförenas med dom som gått före oss för att vara med Honom.

Utan tro på Gud skulle så mycket kunna kännas meningslöst. Men tillsammans med Gud får livet mening…och Gud vill att vi ska leva liv med kärlek, hopp och tro.

Han vill att vi ska vara lyckliga och Han ger oss anledning att vara optimister. trots allt som händer i vår värld och i våra liv.

Positivt tänkande tar oss bara en bit på vägen. Forskning visar att det gör skillnad för vårt välbefinnande, men koppla det positiva till själva källan…till Gud, så har vi all anledning att vara optimister!

Om Gud är grunden för våra liv…och vi lever i en relation med Gud…då kan vi möta vad som än händer i livet med optimism.
Det kan vi göra därför att vi vet att Gud kommer att göra något gott av det som vi är med om…Han kommer att leda oss igenom och ut ur det svårigheter som vi möter i livet. Han har lovat att Han ska göra det.

Paulus skriver så här i Bibeln,

”Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? (Rom 8:31)

Många gånger har det som gör oss olyckliga att göra med de val vi själva gör eller våra misslyckanden…ibland kan det kännas hopplöst…

Men Gud ger oss möjlighet till förändring…till ett lyckligare liv…till det liv Han skapat oss till.

Kom ihåg att hur lyckliga vi är har till 50% att göra med vilka vi är, vår personlighet, 10% har att göra med våra omständigheter och hela 40% har att göra med de val vi själva väljer…vi kan påverka vår lycka…behöver inte vara offer för våra omständigheter.

Så har Gud tänkt att det ska vara…

Och Gud har lovat att hjälpa oss på vägen.

Så här står det i Filipperbrevet i Bibeln. Det är Paulus som skriver så här,

”Jag är övertygad om att Han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” (Fil 1:6)

Vi är inte lämnade åt vårt eget öde…Gud är med oss!

Johannes skriver så här i Bibeln.

”Så älskade Gud världen att Han gav den sin ende Son, för att de som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Ty Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom Honom. ” (Joh 3:16-17)

 Gud sände sin son Jesus…Han är med oss!

Om du inte redan lever ett liv tillsammans med Jesus, så vill jag uppmuntra dig till att ta steget och öppna upp ditt hjärta för Jesus. Bjud in Honom i ditt liv. Be en bön att Han förlåter dig din synd och att Han från och med idag alltid ska vara med dig och leda dig i ditt liv.

Om du gör det ...då lovar Han  att förlåta dig och att Han altid ska vara med dig. Då börjar något nytt...ett nytt liv. Det som har varit är förbi...ett nytt liv börjar. Jesus kommer aldrig att svika dig och du behöver aldrig mer vara ensam. Våga tro...Gud är med dig och Han älskar dig!

 

Här slutar mina funderingar utifrån Henry Clouds bok på bloggen.

 Nästa vecka spånar jag vidare på min blogg med andra funderingar…

Gud är kärlek och Han vill ge oss det vi behöver för att vi ska kunna vara lyckliga.

Jag önskar dig lycka, ett liv tillsammans med Gud… och Guds välsignelse!

 

Lyckliga människor har en kallelse…

Jag tror att alla människor vill göra skillnad i och med sina liv.Det har jag tänkt på när jag träffat alla glada  studenter under veckan som gått. Nu är man redo att förändra världen, längtan och förväntan är inspirerande.

Och vi längtar nog alla efter att betyda något för någon. Att det vi gör ska spela någon roll.

Ibland kan två personer som utför samma arbete se sina uppgifter på helt olika sätt.

En person som bygger hus kanske bara ser det som ett sätt att tjäna pengar på, medan en annan person som också bygger hus kan se att den skapar hem och miljöer där människor får trivas och leva sina liv tillsammans med familj och vänner.

Samma sak, men två helt olika sätt att se på vad man gör.

Enligt Dr Henry Cloud i hans bok ”The Law of Happiness” så har forskningen kommit fram till att det finns tre olika sätt som vi människor ser på våra arbeten.

1)   Några ser bara sitt arbete som ett ”jobb” vars syfte är att dra hem pengar.

2)   Andra ser sitt arbete som en ”karriär” vars syfte är att föra dem högre och högre upp på karriärstegen.

3)   En tredje variant är de som ser sitt arbete som en ”kallelse”, med ett högre syfte att bidra med något gott i världen, och som också känner en inre glädje i arbetet självt.

Men om man blir lyckligare av att ha en kallelse, varifrån kommer då kallelsen?

·      För det första kommer den från den du och jag är som personer. Hur vi ser på livet. Vad vi upplever som värdefullt. Vad vi tycker har betydelse.

·      För det andra kommer kallelsen från att vi inser att våra liv och förmågor är gåvor som Gud har gett oss. Den kommer från att vi förstår att Gud har gett oss gåvor som vi kan glädjas över och njuta av, men som vi också ska använda för att tjäna andra människor med, och för att göra Guds verk på jorden.      

I Bibeln kan vi läsa att Paulus beskriver det så här,

”Gud är den som både skapar och räddar. Han skapar var och en av oss genom Kristus Jesus för att vi ska delta i Hans verk, i det goda verk Han har förberett för oss, ett verk som vi gör bäst i att utföra. ” (Ef 2:10)

För om vi bara ser våra förmågor utifrån vilken lön de kan ge oss eller hur högt på karriärstegen de kan ta oss, då riskerar  vi inte bara att bli otillfredsställda i längden, utan vi riskerar också att missa kärnan i skapelsen.

Gud har skapat oss alla (inte bara de som arbetar i församlingar) för att vi ska delta i Hans verk på jorden.

Vi har alla fått uppdraget att se till att världen fungerar och att den blir en plats att leva på där människor kan leva, må bra och älska.

När vi inser att Gud har en värld, en jord som behöver fungera, och att Han satt oss människor på jorden för att ta hand om den och för att få den att fungera…då förstår man att vi alla är kallade att göra ”Hans verk”.

I Kolosserbrevet i Bibeln skriver Paulus så här,

” Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor.”

(Kol 3:23)

När vi inser att det vi gör, det gör vi för Gud…då får det vi gör betydelse.

Vi är förvaltare av Guds gåvor och vi bär alla en kallelse i våra liv.

·      För det tredje så kommer vår känsla av att vara kallade från att vi förstår att det vi gör handlar om de människor som vi tjänar. Vi har alla en ”servicetjänst” på jorden, oavsett vad vi gör.

·      För det fjärde så kommer vår känsla av att vara kallade från att vi ser världen som en plats på vilken Gud ger alla människor olika förmågor, styrkor och gåvor. Vi behöver ”äga” det Gud gett oss att förvalta och använda det på bästa sätt.

Vår uppgift är att upptäcka det vi känner passionerat för, det vi brinner för och de gåvor vi bär på som personer, för att sedan investera i dem och låta dem växa och bära frukt.

För vår kallelse har att göra med just det… att  vi ska använda våra gåvor och det vi brinner för, för att göra gott. För en del kan det vara detsamma som vårt arbete, men för andra kan det vara något som man gör som volontär.

 

Det handlar inte alltid om utifall vårt arbete är vår kallelse. Men det handlar alltid om utifall vi hittar eller inte hittar vår kallelse.

Henry Cloud skriver så här;

”Bibeln och forskningen säger båda: ta dig in i skattkistan som är ditt hjärta, och upptäck vad det är som du bryr dig om. Vad det än är, så kommer det att ha att göra med att förbättra världen på något sätt och att använda de förmågor som du fått. Om du gör det så har du tagit ansvar för att ha roligare i livet, vara lyckligare och att göra världen till en bättre plats.”

Jag tror att Gud tänkt att det ska vara så.

Så om du vet vad din kallelse är i livet…då vill jag uppmuntra dig, (och mig själv) till att gå vidare i det du kommit fram till…ta nästa steg…följ ditt hjärta!

Om du inte vet vad din kallelse är så vill jag utmana dig till att börja utforska vad just det kan vara i ditt liv.

Tänk så fantastiskt det skulle bli i vår värld om alla var med och gav av de gåvor som Gud lagt ner i deras liv…i varje människas liv på jorden.

Jag är övertygad att vår värld skulle må mycket bättre om det blev så…och alla skulle må bättre, både av att få ge, men också av att ta emot det andra har att ge.

 

I sommar ska jag verkligen ta tid till att fundera på hur det här ser ut i mitt liv…det kanske du också vill göra…

Det vore spännande att höra vilken kallelse du bär på i ditt liv.

Önskar dig Guds välsignelse! Ha det så gott!

 

 

 

 

Att välja att förlåta gör oss lyckligare...

Det här med att förlåta är inte alltid så lätt.

Vad betyder det att förlåta egentligen?

Jag lärde mig något klokt av vår dotter Jessica för ett tag sedan.

Ett av våra söta barnbarn gjorde något de inte skulle och

så sa barnet, ”Förlåt, Grandma.”

”Det är ok, svarade jag.”

Då sa Jessica till mig att så kunde jag inte svara, utan istället skulle jag säga,

”Jag förlåter dig.”

Handlingen som skulle förlåtas var ju inte ok, och förlåtelse var ju inte detsamma som att säga att det var ok att göra så. Förlåtelse handlar ju om något annat…

I Boken ”The Law of Happiness” skriver Dr Henry Cloud om att man blir lyckligare av att förlåta. Och att förlåtelse spelar stor roll i människors liv gällande om de är lyckliga eller olyckliga.

Både Bibeln och forskningen kommer fram till att förlåtelse är en av de mest dyrbara gåvor som vi kan ge och ta emot. Inte bara därför att det verkligen hjälper oss själva när vi får ta emot förlåtelse, utan också därför att vi blir hjälpta när vi kan förlåta andra, genom att vara förlåtande personer.

Man har kommit fram till att den som förlåter är den som gynnas allra mest när någon blir förlåten.

Människor som förlåter mår bättre psykiskt och fysiskt. Faktum är att man kommit fram till att människor som inte förlåter kan få höjd puls och höjt blodtryck.

Människor som förlåter har däremot bättre förmåga att komma överens med andra, gå vidare efter att något blivit fel och de ältar inte och ägnar inte tid åt att fundera på hur de ska kunna ge igen och hämnas.

Man kan säga att förlåtelse är att radera ut en skuld. Med andra ord kan man säga att rättvisan skulle kräva att den som gjort något illa mot dig, den är skyldig dig en skuld.

Personen skulle inte gjort det den gjort, och är nu skyldig att på något sätt

Betala sin skuld.

Så man kan säga att när vi förlåter någon, då är de inte längre skyldiga oss någonting därför att den som förlåter har raderat ut skulden. Kontot är nollat.

Det viktiga i förlåtelse på det relationella och emotionella planet är att den som förlåter släpper:

1) behovet att ge igen och hämnas och alla de negativa känslorna som följer med det.

2) önskan att den som gjort dig illa också ska lida, betala eller må dåligt.

3) kravet på att personen som gjort dig illa ska ställa allt tillrätta.

Det betyder helt enkelt att du är fri!

Den största vinsten med förlåtelse är att: förlåtelse ger dig frihet från personen som gjort dig illa.

Den har inte längre makt att påverka dig eller göra dig illa.

På det emotionella planet är oförmåga att förlåta ett problem därför att det medvetet eller omedvetet genererar negativa känslor dagligen i ditt hjärta genom att du håller fast vid det negativa som andra gjort emot dig. Det kan i sin tur på sikt få både psykiska och fysiska konsekvenser.

Men förlåtelse bryter den kedjan. Den hugger av länken mellan dig och den smärtsamma händelsen som du varit med om. Den befriar dig till att kunna leva i nuet och gå vidare utan att fastna i smärtsamma upplevelser från tidigare, som annars kan förgifta ditt nu.

Om vi ska kunna uppleva det ”goda” som Gud önskar för oss, så måste vi kunna lämna och släppa det ”dåliga”, och det jobbiga som de för med sig.

Vi lever i en i en trasig värld som är långt ifrån perfekt, där inga perfekta människor finns, jag är i alla fall långt ifrån perfekt.

Så vi måste hantera det på något sätt. Vi lever i en värld där dåliga saker händer, människor omkring oss kommer att göra oss besvikna och människor kommer att bli besvikna på oss.

Vi behöver kunna förlåta varandra, så ser verkligheten ut.

Men då kanske du tänker, ”Ska jag förneka det de gjort mot mig? Låtsas att det aldrig hänt?”

Nej, absolut inte! En förutsättning för att kunna förlåta är att det finns ”något” att förlåta.

Skulden måste finnas där. Om man förnekar eller förtränger det som skett, så kan man inte förlåta det!

Enligt Henry Cloud så finns det tre viktiga skillnader att tänka på mellan förlåtelse, försoning och förtroende.

Förlåtelse

För att kunna förlåta måste man kunna sätta ord på det som skett, känna känslorna som är förknippade med det som hänt, bejaka dem, tala om smärtan och ilskan som man upplever och också kunna sörja över det som hänt. Man behöver ta in det man varit med om för att sedan kunna arbeta sig igenom det man varit med om.

Förlåtelse leder inte alltid till försoning eller att man kan få nytt förtroende för personen som man förlåtit. En del går inte att lita på och andra vill aldrig erkänna att de gjort något fel.

Förlåtelse har att göra med det förflutna, det som har skett.

Försoning och förtroende har att göra med framtiden.

Man kan förlåta vem som helst, men förtroende kräver att personen i fråga är värd att lita på.

Försoning

Du kan förlåta det någon gjort mot dig, därför att förlåtelse bara kräver en person…dig.

Men försoning kräver två personer. Det kräver att den andra personen tar ansvar för det den gjort, ber om förlåtelse, vill återupprätta relationen, och slutar upp med att göra det den gjort fel, det du var tvungen att förlåta.

Så förlåtelse är ingen garanti för att försoning kommer att ske.

För att försoning ska vara möjlig måste den andra personen kunna erkänna vad den gjort och vilja ställa det tillrätta.

Förtroende

Förtroende det är en helt annan sak. Du kan förlåta någon för det som varit, försona dig med personen nu, men ändå vara försiktig med att ha förtroende för personen framöver.

Varför då kan man undra? Jo, förtroende är något man måste förtjäna.

Vi överlåter bara våra hjärtan och saker till personer som vi har förtroende för.

Förtroende är något som ibland, om det alls kommer tillbaka efter att det tappats, måste få komma gradvis.

Så förlåtelse är inget fluffigt koncept. Det är inte att leva i förnekelse och låtsas att människor inte gjort oss illa.

Förlåtelse gör det möjligt för oss att bli fria från det förflutna utan att be oss vara okloka  inför framtiden.

Man var får vi förmågan att förlåta?

Jo, genom att själva bli förlåtna. Vi kan förlåta därför att Gud har förlåtit oss.

Guds kärlek är bränslet och motorn för vår förmåga att förlåta.

Vi kan inte låta bli att förlåta eftersom en perfekt Gud är villig att förlåta oss. Det vi gör fel

Det har Gud gjort genom det Jesus gjorde för oss på korset.

Aposteln Paulus skriver så här i bibeln i Efesierbrevet.

 ”Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.” (Ef 4:32)

 Gud kunde ha valt rättvisa över nåd…men det gjorde Han inte.

Han visar alla människor som vill nåd och ger förlåtelse. Vi behöver bara be Jesus om förlåtelse så ger Han oss det. Så stor är Hans kärlek till oss.

Gud vill att vi ska välja att förlåta så att vi får vara fria och lyckliga människor.

Jag vill bli bättre på det.

Om jag ska välja mellan rättvisa och nåd, så väljer jag nåd.

Jag behöver det i mitt liv…det kanske du också gör.