maricareid

 

Idag har vi firat Thanksgiving hemma hos Jessica och David.

Det har vi sett fram emot ända sedan de köpte sitt nya hem, för det är hemma hos dom som den helgdagen firas i vår familj.

Jag tycker att det är fantastiskt att fira en dag då fokus är tacksamhet, och vi har verkligen mycket att vara tacksamma för.

Varje år när vi firar Thanksgiving  äter vi kalkon, sweet potatoes, stuffing och det som hör till.

Men det som jag allra mest ser jag fram emot är när vi går en runda då var och en får berätta vad de är tacksamma för.

I år blev rundan lite annorlunda.  Jag tror att alla tänkte till en extra gång.

 

Det jag är så tacksam för är…

* Att vi har en Gud som bär i glädje och sorg,

* Att Elliot inte ligger inne på sjukhuset utan kunde vara med och fira ikväll.

* Familjen, släkt och vänner och församlingen jag tillhör.

* Att en alldeles utomordentligt vanlig dag helt plötsligt kan vara det allra underbaraste.

* Att ännu ett år som vi fått tillsammans sedan sist…det är en stor gåva.

* Att livet mitt i de allra värsta man kan tänka sig…i all sin skörhet och skönhet…är en      

   stor gåva att vårda, glädjas över och förvalta.

* Att få se en liten femåring baka kladdkaka så att mjölet flyger.

 

Och när det nu är Thanksgiving vill jag säga tack!

Tack Jesus för allt Du är och för din gränslösa kärlek!

Tack Monte och Jessica, David, Kelly, Amanda, Tomas, Sam, Tim, Elliot, Elvira och övriga familjen för allt ni betyder för mig! Jag älskar Er!

Tack församlingen för den varma gemenskap och omsorg som jag möter i er!

Tack alla vänner som finns vid vår sida.

 

Så ikväll somnar jag med tacksamhet i hjärtat för allt jag har i livet…

Det är så lätt att se det man inte har…eller att leva i skräck för det man kanske kan förlora…och glömma allt det som man faktiskt har…här och nu.

Så från djupet av mitt hjärta…Tack  för här och nu!