Senaste Inlägg

Det här med att säga adjö...

Jag tycker inte om att säga adjö och ta avsked! Så är det bara.

Ofta gör det ont att säga adjö, ibland är det en lättnad och skönt, ibland är det

bara nödvändigt …

Men jag tycker inte om det!

Det kan vara människor, platser, perioder i livet, drömmar och förhoppningar…

Vi ska snart åka hem från vårt sommarställe i Finland… då säger vi adjö tills vi kommer tillbaka nästa år…”Om vi får leva och Herren dröjer” som min mormor brukade säga.

Tiden här har varit fylld av gemenskap, skratt och lekar…människor som kommit och farit…Hej och hej då!

Jag förundras alltid av hur glad jag känner mig när någon kommer och hur märkligt tyst och tomt det blir när någon säger adjö och lämnar oss. Det gör ont i hjärtat varje gång.

Det finns ju olika "adjön" i livet.

Ibland behöver vi verkligen säga adjö till något…en relation som gör oss illa…ett beteende som bryter ner…ett dåligt val som fått konsekvenser…ett tempo i livet som inte håller.

Då är ett adjö det som Dr Henry Cloud kallar för ”Necessary Endings” (bra bok)

Då blir adjö början till något bättre.

Det kan vara svårt och göra ont, men det kan leda till något nytt som får växa fram.

Men ibland måste vi säga adjö trots att vi inte vill det, fast det inte är något som vi själva väljer.

Då behöver man få tid till att sörja över det man lämnat bakom sig…många gånger behöver man hjälp att komma vidare.

Men det finns också tillfällen då det enda man vill säga är adjö.

Jag minns ett år i mitt liv som var tufft på många sätt och när nyårsafton kom så kände jag en enorm lättnad över att kunna säga adjö till året som gått och lämna det bakom mig.

Jag har funderat på varför det är så svårt att säga adjö och jag tror att det är därför att Gud har skapat oss till gemenskap.

I Gud finns inte adjö, utan bara ett ständigt kärleksfullt Hej och Välkommen!

Det var så det var menat att det skulle vara …och det är så det får vara i vår relation med Gud.

Jesus har öppnat dörren för dig och mig hem till Gud och det börjar här och nu…mitt i livet om vi vill.

Och en dag…när vi är färdiga här på jorden så är det inte adjö…utan ett evigt välkommen hem som gäller!

Så jag väljer att säga adjö till allt som jag behöver lämna bakom mig och på återseende till det jag vill möta igen…och hej och välkommen till allt det nya, spännande som ligger framför mig.

Jag tror på bön...

Jag tror på bön…

Idag reste sju personer ur vår familj hem till Sollentuna igen.

Kvar här i Finland är ”bara” nio personer…

Det blev först så där märkligt tyst och tomt, trots att vi är många kvar. Innan dom körde iväg höll vi varandras händer och tackade Gud för att vi får ha varandra och bad om Hans beskydd för deras resa hem.Tänk vilken trygghet det är att få leva med en förvissning om att Gud hör när vi ber och att Han har allt i sin hand.

Det finns tre saker som utgör grunden för mitt liv och de är

·      Det finns en Gud…Fader, Son och Helig Ande

·      Han har allt under kontroll

·      …och Han älskar mig

Det gör att livet går att hantera och leva.

Något som är helt fantastiskt är att den här underbara Guden vill ha en relation med dig och mig!

Bön är ett uttryck för det.

I bön får vi komma till Gud…umgås med Honom…vila i Honom…berätta för Honom hur mycket vi älskar Honom, behöver Honom…är tacksamma för allt Han är och gett och ger.

I bön får vi ju också komma med våra behov för andra och oss själva.

Vi får lyssna till Gud och dela våra tankar med Honom.

Jag tror att allt är möjligt för Gud när vi ber…att trasigt kan bli helt…att döda kan få liv…att sjuka kan bli helade…att liv kan bli förvandlade!

Ingenting är omöjligt för vår Gud!

Jag tror faktiskt att det alltid händer något när vi ber.

Ibland får vi det vi ber om…ibland får vi kraft att uthärda det vi går igenom…men alltid, alltid händer det något.

För jag tror att något händer med oss när vi är i Guds (Jesu) närhet. När vi är i bön inför Honom så förvandlar Han oss, om vi låter det ske.

Vi kanske får nya tankar som är till hjälp i något sammanhang, vi kanske får ett konkret praktiskt bönesvar efter att vi bett Gud om hjälp gällande något specifikt behov.

Vi kanske får uppleva ett fullständigt helande till ande, kropp eller själ…eller så får vi den kraft och tröst som vi behöver för att kunna bära något som är svårt i våra liv.

Och jag tror att det mest fantastiska händer inom oss om vi är öppna för det.

Jag har upplevt det i mitt liv och är så tacksam för det.

Så jag skulle vilja påminna dig om att det finns en Gud! Han har allt under kontroll! Och Han älskar dig och mig!

Så vad det gäller bön…

Våga tro att Gud hör dig när du ber. För Honom är allt möjligt! Han älskar oss!

Kom till Honom med dina uppriktiga, svåra, smärtsamma böner…du behöver inte formulera några vackra fraser inför Gud utan var bara brutalt ärlig…Han kan och vill ta det!

I Bibeln i Sefanja bok står det så här i den engelska översättningen (Sef 3:17)

 The LORD your God is with you, he is mighty to save. He will take great delight in you, he will quiet you with his love, he will rejoice over you with singing."

Så be till Gud…Han hör oss, är mäktig och Han älskar oss så innerligt!

Lyssna gärna på den här sången av Jaci Velasques, den heter ”On my knees” , den har betytt mycket för mig…

 

http://www.youtube.com/watch?v=bJwDxWddgSk&feature=related

Hur gör man när man vilar?

Jag har semester och försöker växla ner…koppla av…ta det lugnt…

Det går ganska bra…

Men vad innebär det att vila, hämta kraft…ladda om?

För någon är det att ligga i hängmattan, för någon annan är det att umgås med alla som man inte hunnit träffa. För någon är det att vara själv i stillhet, innesluten av tystnad…för någon annan är det att röra på sig och vara fysiskt aktiv…Ja, hur ser det ut?

För mig är det en salig blandning av allt på en gång.

Själv är jag på semester med 16 andra personer i åldrarna 2-79 år…stillhet och tystnad finns inte på schemat…men liv som pulserar har vi väldigt gott om.

Men jag är en person som behöver både turboliv och stillhet. Jag älskar att känna hur tempot är högt…skratt och glädje, lekar och stoj.

Ibland tror jag att vi egentligen är en italiensk familj… bullrig, men full av kärlek.

Men så har vi den andra sidan av mig…den som behöver vara själv…få tid att tänka…lyssna inåt…läsa , skriva och vara själv.

För att hämta kraft behöver jag båda delarna i mitt liv…men allra mest behöver jag få tid att vara i Jesu närhet. Han som kallar sig för Den Gode Herden är den som leder mig till gröna ängar, lugna vatten och som hjälper mig att vila.

Oavsett var jag är, vilka omständigheter som omger mig, hur jag mår eller har det, om jag är ensam eller mitt i en bullrig familj, under dagar av skratt eller gråt, när jag känner mig på topp eller då livet suger…så är det i  den Gode Herdens närhet som jag får och kan hämta ny kraft.

Det stora, fantastiska är att Han är alltid med mig.

När jag inser det så kan jag hämta kraft hur min dag än ser ut…för om jag är medveten om att jag är tillsammans med den Gode Herden (Jesus) då kan alla platser som jag är på vara en grön äng där jag kan få vila, koppla av och hämta kraft…just därför att den gode Herden ( Jesus) är där!

Så ta ett ögonblick och stanna upp…tänk efter…den gode Herden är med dig och mig…

Hos Honom får vi vila och hämta kraft !

 

Herren är min herde,

ingenting skall fattas mig.

Han för mig i vall på gröna ängar,

han låter mig vila vid lugna vatten.

Han ger mig ny kraft.

Ps 23:1-3