Senaste Inlägg

Igår hade kunnat vara den värsta dagen i mitt liv...

Gårdagen började med tårta och sång hemma hos oss på Båtvägen…Monte fyllde år.

Men innan kvällen kom hade allt kunnat vändas från glädje till sorg…ett telefonsamtal…

Ni vet, det där telefonsamtalet som man aldrig vill få…att något hemskt har hänt…

Amanda och hennes studiekamrat hade krockat på vägen hem från Härnösand i blixthalkan.

Bilen måste troligtvis skrotas, men Amanda och hennes vän är blåslagna och omskakade, men OK!

På några minuter kastas man från total skräck och rädsla till oändlig tacksamhet över att det gott så bra trots allt!

Tjejjerna fick hjälp med bärgning och tog tåget hem från Söderhamn och det var en obeskrivlig glädje att se Amanda komma in genom dörren här hemma!

Det som verkligen är tråkigt är att inte en enda bilist stannade för att se hur det gått…om de gjort sig illa…alla bara åkte förbi …

Livet är en gåva…så skör och dyrbar. Det vi tar för givet kan försvinna på ett ögonblick.

Min bror dog i en bilolycka som hela vår familj var med om när han var 12 år och jag var 10 år. Det har präglat väldigt mycket under min uppväxt. Varje kväll under min uppväxt sa min mamma till oss; ”Vi ska vara rädda om varandra så länge som vi har varandra”.

Som barn förstod jag inte riktigt vad det betydde, men jag visste att det var viktigt !

Vår familj har alltid firat det mesta…ibland helt galet mycket…men jag tror att det är ett uttryck för att vi vill glädjas när vi kan… för livet har visat oss att ingenting ska tas för givet…inte hälsa…människor…tid…tillgångar.

Allt vi har är en gåva från Gud…vi är förvaltare av det han ger…inte ägare. Jag vill lära mig att förvalta det Han ger mig så bra som jag bara kan…med Hans hjälp.

Så jag är innerligt tacksam över att gårdagen slutade med glädje trots allt…inte med ett farväl utan med ett välkommen hem!

Det är oändligt tryggt att veta att Gud och hans änglar är med oss både när det slutar väl och de gånger då det inte gör det.

Jag har en vers i Bibeln som jag kallar för min ”livsvers” . Den har betytt väldigt mycket för mig genom åren och jag läste den första gången när jag låg på sjukhuset i 4 månader som 10-åring efter familjen varit med om bilolyckan som tog min brors liv. Det står;

 

”Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går.” (Ps 91:11)

…och då tänker jag att de skyddar mig på de vägar i livet där allt går bra…ibland trots svåra omständigheter och som leder mig hem till det som jag kallar hemma här på jorden, men också att de är med och skyddar mig när det inte går bra mänskligt sett…också den dag då min livsväg leder till det som är mitt eviga hem …himlen.

Änglavakt…

För mig är det trygghet… trygghet i Gud…för mig…och mina nära och kära…

Så med tacksamhet inser jag att den dag som kunde ha blivit den värsta i mitt liv…istället blev en dag av dubbel glädje…glädje över dagar som redan gått och glädje över att det finns hopp om nya dagar att se fram emot…


1 Kommentarer

Postat av: Mandy den 2012-01-21 @ 22:34:17
http://trustworthy.blogg.se/

I love you mom <3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback