Senaste Inlägg

...men så är det det här med svärfar...

Hur är det? frågar någon...Jo tack, det är bra svarar jag. Men så är det det här med svärfar... Jag kallar min svärfar för Dad, han bor i Californien. Dad har alltid varit en stark man, inte så lång, men ett muskelknippe och en manlig man. En man som vi sagt är en marshmallow inlindad i taggtråd. Tuff på utsidan men mjuk och god på insidan. Nu är han sjuk och svag. Monte har rest dit för att säga farväl och jag är kvar här och försöker ha koll på familjen och vardagen... Pappor...förebilder... Jag inser med stor tacksamhet att jag har varit och är välsignad med goda fadersförebilder. Min egen pappa var en fantastisk förebild, godhjärtad, kärleksfull och klok med familjen i ständigt fokus. Min svärfar är en man som också gjort allt för sin familj och han välkomnade mig med kärlek in i familjen från första stund. Dad kunde bygga vad som helst i sin krafts dagar, och han hjälpte alla som behövde något fixat. Det sista vi hört honom säga var att han älskade oss. I fredags, sista gången han orkade prata sa han till Monte..."Tala om för dina barn att Grandpa älskar dom". Och så Monte...mina barns far. En pappa som ger allt för sin familj, skratt, tårar och mycket kärlek. Han lever sitt liv för Gud och sin familj. Och David...vår svärson. En ung pappa som älskar sina barn, sin fru och släkten med en innerlig värme. Jag förstår att det inte är så svårt för mig att se på Gud som en kärleksfull Far. Jag har ju så många positiva fadersförebilder i mitt liv. Men jag förstår också att det absolut inte är så för väldigt många. Många lever med en längtan efter en god Far. För många är det bara en avlägsen dröm. Livet är inte rättvist. Vi väljer inte våra föräldrar. Men det finns en Far som älskar oss alla! En Far som vill sina barn väl. En Far som har en öppen famn för dig och mig att krypa upp i när dagen känns tung. Det är vår Gud. Vi får alla komma till Honom och hans kärlek räcker till...den tar aldrig slut. Så när jag med sorg ser att Dads liv på jorden går mot sitt slut så är det en tröst att veta att han vilar i Guds kärleksfulla armar och att vi en dag får ses igen hemma hos Honom. När jag tänker på Dad så är det med glädje och stor tacksamhet. Vi har många roliga minnen tillsammans.En dyrbar skatt att bevara. Många gånger har Dad pekat på Gud genom sitt liv. Och jag är lycklig som har en svärfar som stått fast i sin tro genom hela livet och på så vis visat oss alla i familjen vägen vi ska gå. Så om du frågar mig hur jag mår...så svarar jag bra, men så är det det här med svärfar...

Dad med Mom och deras barn
Dad och Mom med sina barn sommaren 2010

Jesus och paintball

I vår familj har vi tre döttrar och två söner.En härlig, bullrig blandning av personligheter. För mig har det alltid varit viktigt att göra saker tillsammans som familj. En del saker är självklara och lätta att komma på, andra gånger sinar fantasin och det vill till för att man ska hitta något som alla vill göra. Det behöver ju inte vara så märkvärdigt...det handlar ju om att dela livet med varandra i stort och smått och att skapa minnesbilder till hjärtats galleri. Men ibland tror jag att man måste anstränga sig lite för att "kliva in i" någon annans värld en kort stund. Det försökte jag mig på här om dagen...Vår familj spelade paintball...något som våra pojkar velat göra länge. Jag kunde lugnt konstatera att det inte fanns någon annan "tant" som var 50+ som skulle spela ...(lite skrämmande) Jag kunde snabbt konstatera att det gjorde ont (jag har mäktiga blåmärken som bevis )...och var extremt svettigt. Men det var härligt att för en kort stund vara en del av någon annans värld (dessutom vann mitt lag). Och jag tänkte på hur det är en bra bild på livet...Vi behöver kliva ur vår "comfort zone" ibland för att dela någon annans väg genom livet en tid, även om det känns lite obekvämt. Ibland gör det till och med ont och är ansträngande. Men när vi delar någon annans värld så breddas vårt perspektiv, vi ser bortom oss själva och något vackert händer. Det vackraste exemplet på det är Jesus. Han lämnade allt Han hade hos Fadern för att komma till oss här på jorden...för att ge oss kärlek, förlåtelse och ett evigt liv Han kom hit så att vi genom Honom skulle få lära känna Fadern...och Han valde att bli en del av vår värld trots smärtan det innebar för Honom och trots att det kostade Honom allt. Men det ledde till något fantastiskt! Genom det Han var villig att göra för dig och mig så öppnades en ny gemenskap som aldrig tar slut, för alla som vill låta Honom "kliva in i deras värld". I Johannesevangeliets 14 kapitel säger Jesus; "Om ni lärt känna mig skall ni också lära känna min Fader". Det var därför Jesus kom till jorden och blev en del av vår värld. Så att vi alla genom tron på Honom skulle få möjlighet att leva i gemenskap med Gud igen. Min önskan är att låta Jesus kliva rakt in i mitt liv och "min värld" och min bön är att jag ska vara villig att kliva ur min bekvämlighets zon när det behövs längs med livets väg.