Bön och vad det är för mig...
För mig är bön så mycket mer än olika sätt att tala om för Gud vad jag vill ha eller vad jag behöver. Det är en ständigt pågående dialog. Det kan vara på olika sätt, som när två vänner möts och ibland har man mycket att säga varandra och ibland är det bara skönt att vara tyst för orden är helt överflödiga. Ibland orkar inte orden fram och ibland bubblar det över.
För mig är bön gemenskap med Gud. Ett sätt att hålla kontakten. En kopp kaffe ihop på morgonen, ett kort snack i bilen på vägen till arbetet, sällskap när man inte kan sova på natten, någon att fira med när livet är på topp, en varm famn att vila i när krafterna tagit slut.
Jag vill lyssna och höra vad det är som Gud vill säga till mig, och förunderligt nog vill Han också höra vad jag har att säga.
Förra året när livet var mer komplicerat och svårt än vanligt kom jag fram till en sak...
"Gud har aldrig lovat att ta mig till Walt Disney World, men Han har lovat att alltid vara med mig."
För mig är det en tröst. Det är faktiskt nog.
Jag förstår inte allt som drabbar andra människor och mig själv, men jag vet att Gud alltid är med mig och att Han hör mig när jag ber.
Snygg Blogg Marica!
Kul att du är igång. Välkommen in i bloggemenskapen!