Jag har funderat på det här med julkrubban...

Idag gick jag förbi julkrubban som jag ställt fram och jag kände hur det nöp till i hjärtat. Jag kom ihåg hur det var när barnen var små och så väldigt gärna ville hjälpa till med att ställa fram figurerna i krubban. I år gjorde jag det själv. Helt plötsligt har åren rusat förbi…Det känns som om det var igår…

Så jag har funderat på det här med julkrubban som ställs fram varje år…

 

Stephen Cotrell skriver att det finns något väldigt realistiskt och verkligt i en födsel som sker på en plats där boskap bor, i att Gud kommer ner till jorden och delar vår tillvaro både det vackra och det smutsiga som det faktiskt innebär att vara människa. Den biten döljer vi ofta och förvandlar Jesu födelse till en vacker, skimrande berättelse. Något som lämpar sig för barn.

·      Men varför ställer vi fram våra figurer i julkrubban?

·      Vilka är de egentligen?

·      Vad säger deras berättelse oss?

·      På vilket sätt kan vi vara en del av den berättelsen?

·      Är det berättelsen om hur Gud kom till jorden, eller låter vi den bara bli ännu en del av vår barndom som vi lämnar bakom oss?

 

”Julen handlar inte så mycket om att öppna presenter som om att öppna våra hjärtan.”

(Janice Maeditere)

Kommentarer:

1 Jeanettr:

2 Jeanette Larsson:

Fantastiska tankar, älskar dom....Blessing!

3 Jeanette Larsson:

Fantastiska tankar, älskar dom....Blessing!

Kommentera här: