Senaste Inlägg

Adjö till det gamla och välkommen till det nya...

Så är återigen ett år slut och ett nytt står för dörren.

Dags att summera det år som gått och att klura på vad man vill inför det nya året som kommer.

För mig har det sett så olika ut genom åren…några år har jag känt en stor lättnad när jag lämnat ett år som upplevts tungt bakom mig…andra år har jag känt glädje över att året som gått varit så bra.

Personligen tycker jag om att göra ett slags avslut av året som gått innan det nya börjar. Stanna upp och lära mig av det som jag faktiskt varit med om och gjort. Oavsett hur åren varit har jag känt tacksamhet över att Gud alltid är trofast, och att Han varit med mig både när livet varit på topp och när det varit svårt. För mig är det både utgångspunkten för… och platsen där jag landar i livet.

2011 har varit ett intensivt år…mestadels ett gott år, men också ett år med sorg efter Montes pappa, som var en älskad pappa, svärfar och farfar.

Inför 2012  blir det inte några nyårslöften för min del, men däremot några bestämda mål som jag sätter för mitt liv (det här med att sträva mot mål har jag alltid gillat).

Henry Cloud som är författare och psykolog (kolla in honom på Facebook) beskriver  10 punkter som kan vara till hjälp när man funderar över året som gått och inför det nya året. Om du vill läsa dem i sin helhet så kan du göra det genom länken på hans Facebooksida.

I korthet är punkterna de här;

1.     Börja med det som du är tacksam för angående året som gått. Då hamnar allt i rätt kontext även om det gångna året varit svårt.

2.     Ta tid till att tänka på din vision för nästa år. Hur vill du att det ska se ut? En bra fråga att ställa är, Vad ska ha behövt hända för att jag i slutet av 2012 ska kunna se tillbaka på det gångna året och säga, ” det här var ett bra år”?

3.     Fundera nu på vad som hindrat dig för att det skulle ha hänt tidigare. Vilken hjälp behöver du för att kunna lyckas?

4.     Ge processen tid.

5.     Ta reda på vad det är som distraherar dig och vad/vem det är som dränerar dig på energi och kraft. I sin bok ”One-Life Solution”  beskriver Henry Cloud människor och vanor som får oss att tappa vår självkontroll, och som får oss att tappa fokus på vår vision. Sådant som får oss att lägga vår energi på fel saker. Var uppmärksam på det och skydda dig från det.

6.     Se till att din vision är en vision som är värd att ha…är den verkligen något att eftersträva? Stämmer den med dina värderingar? Och… ÄR DEN DIN? Du kan inte leva någon annans mål för ditt liv.

7.     Utvärdera kontinuerligt. Ta emot feedback.

8.     Tänk inte på ett allt -eller –inget sätt! Många ”lägger ner” därför att de ser på hur långt de INTE har kommit….jämför det med sina mål, och ger upp… När vi misslyckas…vilket vi alla gör ibland… se då inte det som om hela visionen gått förlorad, utan acceptera det, lär av det och fortsätt.

9.    Bed! Kom ihåg att Gud vill att du ska må bra. Be om ledning och hjälp på vägen. Sök Guds svar och sök gemenskap och håll kontakt med människor som kan vara ett andligt stöd för dig.

10.    Kom ihåg att framgång och misslyckande är smittsamt. Man blir lik dem man är tillsammans med. Sök gemenskap med andra som är på väg i den riktning som du vill ha för din livsresa…de som söker ljuset i Gud, ärlighet, kärlek, hälsa etc…de är smittsamma och det är också deras motsatser.

Själv ser jag fram emot 2012 med stor förväntan.

I Bibeln står det;

”Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går.” (Psa 91:11)

”Herren välsignar dig och beskyddar dig.

Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.

Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.” (4Mos 6:24-26)

 

Min önskan för dig och mig är att vi ska gå in i 2012  med förväntan...därför att vår trygghet vilar i att Gud är med oss... och i att Hans änglar, välsignelse, beskydd, nåd och fred är med oss på vår livsvandring.

Gott Nytt År!

God Jul!

Julafton är här! God Jul!

Det här är inte slutet på en resa utan början…

För Julens berättelse leder oss vidare...I Julens berättelse kan vi se hur Maria lyssnade till ängeln och fann att något blivit fött inom henne, hon reste långa vägar och fick ta emot gåvor av människor som hon inte kände. Josef, han lyssnade till sina drömmar och fann verkligheten; herdarna lämnade sitt arbete och fann glädje; de vise männen övergav sin kunskap, sina kartor och följde en ny stjärna som lyste framför dem.

För att kunna lyssna, drömma, le i glädje, ge oss ut i det okända…För att kunna lära oss nya saker och följa nya ledare så behöver vi stanna upp och fundera kring vad det är som vi egentligen vill ha ut av livet…klura på vad det är som ska ge oss inriktningen i livet…meningen med livet och syftet med det vi gör.

Det är både den längsta och den kortaste resan som man kan göra…

För början och slutet på den resan kan vi finna i stallet i Betlehem…i en krubba…hos Jesus och i Jesus.

Min önskan för dig och för mig själv är att vi får en riktigt God Jul och att vi den här Julen hittar fram till Jesus…att vi kan sortera ut vad det är som ska komma först…

För då är jag övertygad om att glädjen och friden som hör till hjärtat i Julens berättelse också hittar in i våra hjärtan och liv.

Min önskan för dig är att kärleken som kom till jorden genom Jesus när Han föddes i Betlehem…att den ska få fylla din Jul och ditt liv idag…och alla dagar framöver!

Att kliva in i Julens berättelse...

 

”I´m dreaming of a white Christmas” …eller inte…

Det jag drömmer om är en Jul då jag inte tappar bort Jesus någonstans på julbordet, utan där Hans närvaro kan kännas i det jag gör...jag vill ta tid att kliva in i Julens berättelse…

Stephen Cotrell har skrivit om när han var präst i en liten kyrka i England.En Juldagsmorgon när de firade gudstjänst med julkrubba med Maria, Josef, Jesus, änglar får och herdar och allt som hör till, då smög en liten flicka som var 2 år gammal fram och stod i flera minuter och tittade storögt på krubban…sedan klev hon in i krubban… försiktigt, försiktigt som om hon inte ville väcka babyn satte hon sig ner mitt i krubban. Där satt hon stilla under resten av gudstjänsten…helt nöjd med att ha blivit en del av berättelsen.

Det tycker jag är en fantastisk bild av hur jag skulle vilja att den här Julen blir.

Så nu när alla förberedelser är färdiga och Julen blir det den blir för oss …för en del den bästa Julen någonsin och för någon annan allt annat än det man drömt om.

Hur än din och min jul ser ut i år så önskar jag för dig och mig själv att vi kan bli stilla en liten stund och kliva in i berättelsen…gör dig liten och res i din fantasi tillbaka till Betlehem…stanna upp inför vad som hände där, ta med dig den känslan i ditt hjärta. På samma sätt som herdarna kom till Jesus i Betlehem kan vi idag få komma till Jesus.

Och samme Jesus som kom till världen för så länge sedan vill idag komma till dig och mig med sin kärlek…den kärlek som består. Det fantastiska är att Jesus idag bjuder in dig och mig att få vara en del av Hans berättelse för evigt. Låt insikten om att Han finns vid din sida…hur än din jul ser ut…få ge Julen den mening som den är menad att ha.

Åsnor...

Jag läste idag i Matteusevangeliet i Bibeln om hur Jesus veckan innan han dog red in i Jerusalem på en åsna.

”När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bunden med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något ska ni svara : Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” (Matt 21:1-3)

Jag undrar vad ägaren till åsnan tänkte…förstod han att det var Jesus som ville låna åsnan? Visste han vem Jesus var? Vad tänkte han när Jesus red förbi? Var han stolt, förvirrad eller irriterad?Hade han i sin vildaste fantasi någon gång kunnat föreställa sig att Gud skulle rida på hans åsna?…troligen inte.

Vi har alla något att komma med…något att ge.

Max Lucado skriver om det här i sin bok ”And the angels were silent”.

Han skriver att vi alla har en åsna. Du och jag har något i våra liv, som om vi ger det till Gud, skulle likt åsnan kunna föra Jesus och hans berättelse en till bit på vägen.

Du kanske kan sjunga, krama någon, ge pengar, programmera någons dator, besöka någon som är ensam, lyssna till någon som behöver få prata…vad det än är så är det din åsna.

Mannen som hade åsnan är bara en i en lång rad människor som gett något litet till en stor Gud. Och det är en bild av hur vår Gud tar det vanliga och gör något ovanligt av det.

Visst är det spännande?

Så nu funderar jag på hur ser din och min åsna ut?


Att förlåta...

Det är fantastiskt att bli förlåten!

Den där känslan av att en börda man burit lyfts bort…friheten att gå vidare och lämna det jobbiga bakom sig.

Men lika fantastiskt är det att kunna förlåta någon…Det är ju inte alltid så lätt, men med Guds hjälp är det möjligt.

Förlåtelse är ju inte detsamma som att säga att när någon gjort mig illa och jag förlåter dem, så är det de gjort mot mig helt plötsligt ok.

Absolut inte! Att förlåta någon är ibland oerhört svårt…i vissa fall en nästan omänsklig uppgift.

Men med Guds hjälp är det möjligt.

För mig är förlåtelse ett viljebeslut. Det är ett sätt att säga till mig själv nu måste smärtan få ett avslut…den som gjort mig illa ska inte få ta min kraft och energi... utan jag förlåter för att kunna gå vidare så hel som möjligt.

Som så mycket i livet är det lätt att säga, men svårare att göra…

I Bibeln kan vi läsa hur Gud tänker om förlåtelse.

”Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Över allt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet.” (Kol 3:13-14)

I Lukasevangeliet står det;

”Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. ” (Luk 6:33)

I Matteusevangeliet står det;

”Då gick Petrus fram och frågade Jesus:”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?”

Jesus sade till honom:” Jag säger dig. Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.”

(Matt 18:21-22)

Har du någon i ditt liv som du skulle behöva förlåta?

Vore det inte skönt att göra det till Jul…så att julfrid kan få fylla ditt inre...och kanske också fylla den personens inre?

Be Gud att Han hjälper dig att kunna släppa smärtan,besvikelsen, sorgen och ilskan som du bär på…

Jesus har sagt:” Jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt 28:20)

Han är med oss ”alla sorts dagar”… i glädjen och sorgen…när vi gör det som är lätt, men också då vi gör det som kan kännas så svårt.

Hans hjälper oss… och i kraften av Hans kärlek kan vi både få och ge förlåtelse.

Det finns förlåtelse att få...

 

Idag läste jag en berättelse ur Bibeln i Johannesevangeliet 8:3-11 där en folkhop försöker få Jesus att fördöma en kvinna som begått en synd. Men Jesus hakar inte på…istället böjer Han sig ner och skriver något i sanden…

Till folkhopen som vill stena kvinnan säger Han; ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.”

Då skingras folkmassan och Jesus vänder sig till kvinnan och säger. ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer.”

På ett annat ställe i Johannesevangeliet står det;

"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom." (Joh 3:16-17)

Vi begår alla misstag och vi är ibland väldigt duktiga på att döma varandra och att också att vara hårda mot oss själva…

Om du kämpar med misslyckanden i ditt liv och har funderat på hur Gud reagerar när vi misslyckas då ska du läsa vad Jesus säger till den här kvinnan…gör det om och om igen.

Läs orden…meditera över orden och låt dem få skölja över din själ som ett vattenfall…

Kom ihåg att Jesus lämnat ett meddelande till oss…inte i sanden utan på ett kors...skrivet med Hans blod…Meddelandet består av två ord… ”Icke skyldig!”

Vad ger man till den som redan verkar ha allt?

 

Nu när det bara är 5 dagar kvar till julafton så återkommer en tanke gång på gång…

Vad ger man till den som verkar ha allt? Många av oss har ju det vi behöver.

Hmmmm…det ska ju vara något som personen blir glad att få…

För någon kan det vara något riktigt fint och dyrt och det är ju verkligen inget fel med det…för någon annan kan det vara något som inte kostar pengar… tid.

Tid att göra något roligt tillsammans…eller egen tid för den som har mycket omkring sig.

Det är så olika saker som gör oss glada.

Och så tänker jag på Gud…Allt är ju Hans. Han har verkligen allt!

De senaste åren har vi i vår familj ställt frågan till varandra inför Julen.

Vad kan jag/du ge till Gud? Vad ska Gud få i julklapp av mig i år?

Det kan ju också vara så många olika saker.

Det kan vara att börja som ledare i en barngrupp i kyrkan eller att bestämma sig för att våga berätta om sin tro på arbetet…det kan vara att bestämma sig för att på allvar ge pengar varje månad till församlingens verksamhet…eller att bjuda hem grannarna på middag för att lära känna dem bättre…det kan vara så mycket…

Men det jag vet är att Gud älskar alla oss människor och Han längtar efter att få spendera tid tillsammans med oss…dig och mig.

Gud längtar efter att få höra ifrån oss och Han längtar efter att få tala med oss. Det gör Han bl.a. genom sitt Ord…när vi läser Bibeln, och också genom små viskningar som vi kan höra i vårt inre… ibland gör Han det genom människor som vi möter.

Alla relationer mår bra av att man tillbringar tid tillsammans med varandra. Och det gäller ju också vår relation med Gud.

Därför blir min julklapp till Gud i år tid. Jag vill ge Gud tid så att jag under 2012 kan lära känna Honom bättre…genom att ta tid att läsa Bibeln regelbundet och genom att lyssna efter Hans röst i människor som jag möter och inom mig när jag blir stilla nog att kunna höra Honom tala.

Det finns en sång som Urban Ringbäck skrivit som alltid gör att jag får tårar i ögonen när jag hör den…texten går så här;

Att tjäna dig är min vilja, att få höra din röst min bön, att vittna om dig mitt uppdrag,

att få möta dig blir min lön. Jesus det liv jag äger, ger jag nu åt dig.

Det är ändå så litet mot vad du gjort för mig.

För Gud har ju redan gett mig allt genom Jesus.

Så det här året blir min julklapp till Gud…tid.

Vad ska du ge till Gud i julklapp i år?

Julmarknad i ösregn...

Igår var det dags att besöka årets Julmarknad i Gamla Stan. Det blev en annorlunda upplevelse. Regnet öste ner och det kändes inte riktigt som Jul. Till och med den stackars tomten såg ut som en nybadad katt…blöt, kall och olycklig.

Men det gjorde egentligen ingenting. Vi hade med oss paraplyn och köpte våra korvar och vårt julknäcke och drack vår varma choklad på Grå Munken precis som vi gör alla år.

För mig handlar traditioner om att kliva ur vardagen och att ta en liten paus från allt som är på gång.

Ibland kan traditioner nästan få ett eget liv. De kan stressa oss och bli något som man tycker att man måste göra…som ställer krav på oss.

Men de kan också vara små oaser i vår tillvaro då vi bryter vardagens rutiner för att göra något som för en kort stund hjälper oss att byta fokus…och i bästa fall hjälper det oss att ta tid för de som betyder mest i våra liv.

Hoppas att du också hinner med att ha några traditioner som hjälper dig att stanna upp och som ger dig chans att få tid tillsammans med dem som står dig nära.

För Monte och mig är något av det allra viktigaste för oss som familj att skapa minnen tillsammans. Det behöver inte vara dyra saker som vi går på eller att vi reser till alla världens hörn…hur roligt det än är att resa . Det viktigaste är att vi får en chans att göra saker tillsammans och skapa minnen som följer med hela livet.

Så min önskan för dig och mig är att Julen som kommer ska ge oss goda minnen att bära med oss under resten av våra liv.

Det kanske leder till nya traditioner som du och jag vill vårda under åren som ligger framför oss...

Jag tycker om lyckliga slut...så är det bara...

När jag ser en film…då vill jag gärna att den ska sluta lyckligt.

När jag läser en bok…då vill jag gärna att den också ska sluta lyckligt, även om huvudpersonerna tidigare i berättelsen gått igenom hemska, svåra saker…

Det blir ju ofta så på bio eller i böcker, men inte lika ofta i verkligheten.

På film går det oftast bra för de goda och de onda brukar få vad de förtjänar till slut.

Men i verkliga livet blir det inte alltid så…Vi har inga garantier för att livet kommer att gå problemfritt bara för att vi försöker göra saker rätt.

Bara för att en person är en ”bra människa” så betyder det inte att man automatiskt är skyddad från alla problem…vad det gäller relationer, hälsa eller ekonomi osv.

I Bibeln står det att vi kommer att få möta bekymmer och problem.

I Johannesevangeliet i Bibeln säger Jesus; ”Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.”  (Joh 16:33 )

Vi lever i en trasig värld och vi kan vara helt säkra på att vi också ibland kommer att möta den brustenhet som finns runt omkring oss.

Det är lätt att tappa modet när allt inte blir som vi tänkt det, men det finns två saker som kan hjälpa oss när livet känns komplicerat och svårt, och då ”sen levde de lyckligt i alla sina dagar” känns långt borta.

För det första så kan man öva sig på att vara tacksam. Skriv ner en lista över saker som du är tacksam för …saker som ger dig glädje. Det kan vara allt möjligt…din familj, vänner, mat för dagen, snö…att det inte snöar…skratt, solsken, varm choklad…ett hem. För många år sedan när Monte och jag var utomlands och vi hade väldiga problem som var bortom vår kontroll…då började jag skriva ner 5 saker varje dag som jag var tacksam för. Och jag märkte att det är svårt att vara fullt ut missmodig när man har saker som man är tacksam för…

För det andra så kan det kännas gott att påminnas om att även om vi lever i en trasig värld, så kan vi känna frid och glädje trots allt… för det kommer att bli ett lyckligt slut. Gud har vunnit den slutgiltiga segern…Guds goda kommer att vinna till slut…ondskan kommer att besegras och vi som tror på Jesus kommer att få leva med Honom i evighet…där ingen sorg, sjukdom eller oro kommer att finnas.

Så skriv ner 5 saker varje dag som du är tacksam för…

Tänk på det du är tacksam för och ta ett ögonblick till att tacka Gud för att Han ger dig små eller stora saker att vara tacksam för.

Julen är glädjens högtid...men alla känner inte så...

På något sätt verkar allting förstärkas kring Julen.
Den som känner glädje…känner det ännu mera vid Jul.
Den som känner sorg…känner det ännu mer kring Julen.
Den som är ensam…känner ännu större ensamhet i samband med Julen…
Gemenskap förstärks också under Julen för de som är lyckliga nog att få uppleva det.
Hur det än är för dig…Ta några ögonblick och bli stilla inför Gud och be att Han talar till dig.
Läs vers 11 i Psalm 16 i den del av Bibeln som kallas Psaltaren …gör det några gånger.
”Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.” (Ps 16:11)
Bär med dig versen genom dagen och fundera på vilken del av den som talar till dig…
Du kanske behöver påminnas om att inför Guds ansikte så kan vi mättas av glädje…eller du kanske behöver hämta kraft i vetskapen om att Gud lär oss livets väg…
Ibland måste vi bara stanna upp och lyssna…så att Gud får en chans att tala…ibland viska …in i våra liv.
Det finns en glädje som sträcker sig bortom det vi har runt omkring oss här och nu. Och när vägen genom livet känns tung att gå så är Gud där vid vår sida och lär oss livets väg…
Vi behöver aldrig vandra ensamma genom livet för Gud har lovat att alltid vara med oss.

Det här med tro på Gud...

Det här med tro på Gud…

Ibland tror vi att man måste förstå allt och ha alla svar…eller i alla fall de flesta… innan vi kan tro. Men för många är det faktiskt lite tvärt om. De tror först och sedan börjar de förstå mer och mer...
Jag har mött flera personer som börjat sin resa i tron på Gud med att ha som utgångspunkt att det de tror faktiskt skulle kunna visa sig vara sant…och när de vågat satsa på det så har deras tro övertiden vuxit till en fast övertygelse som burit dem genom livet.
Och det är nog så för de flesta av oss att alla frågor inte får ett tydligt svar, och att frågorna vi har ofta leder till nya frågor… Men väldigt många har någon slags liten tro och det den behöver är plats och tid att växa, mogna och utvecklas.  Min dröm och önskan är att alla skulle kunna hitta en plats där de kan känna att de kan ställa sina frågor…jag hoppas och ber att vår församling kan få vara en sådan plats…där alla frågor är välkomna och möts med respekt.
Ett av de namn som Jesus fick är Emanuel…det betyder ”Gud med oss”. Julens berättelse är berättelsen om att Gud är med oss… och om hur Gud visar sig för oss i en person…hur Han levde bland oss människor och hur vi kan lära känna Honom genom att ha en relation med Honom. Och precis som i alla relationer så behöver relationen med Gud uppriktighet och tillit…och sedan att vi faktiskt vågar satsa på relationen.
Jag tycker att det är fantastiskt att Gud vill vara med oss och att Han vill ha en relation med var och en av oss människor…Han är så värd att tro på!

jag tror att våra hjärtan är skapade för gemenskap...

Här om dagen handlade jag julklappar. I alla affärer spelades julmusik…det smälter mitt hjärta på något märkligt sätt. När jag med andan i halsen klev in på Elgiganten hörde jag ”När juldagsmorgon glimmar” i högtalarna och just då var det versen…”Dig Jesus vi behöver, du käre barna vän…” och jag tänkte wow! Hur tydligt är inte julens budskap till och med i de mest sekulära sammanhangen så här års? Och julens berättelse är ju berättelsen om hur Gud söker efter oss och söker upp oss…slutligen talar Han till oss på ett språk som vi kan förstå…språket som bara kan förmedlas genom ett annat mänskligt liv. Du kanske inte ens har sökt efter Gud. Du kanske tycker att tanken på Gud är något som inte är intressant för vår tid. Du kanske tycker att Richard Dawkins har rätt... Men plötsligt så händer något…helt plötsligt känns inte ditt sätt att se på världen som om det räcker till…det känns för litet och det känns som om du, kanske bara för ett ögonblick… är förflyttad till en annorlunda värld där alla dina ögonblick av glädje som du upplevt nu samlats i ett allsmäktigt NU. Något som är svårt att förklara händer. Det kan hända när man ser solen gå upp en sommarmorgon eller när ett oväder blåser upp…när du är ute i naturen eller när du ser ett nyfött barn. För många, många av oss människor händer det något fantastiskt när vi läser Julens berättelse om hur Gud kom till världen i mänsklig form för att vi skulle kunna förstå Honom bättre…en dörr i vårt inre öppnas och vi känner hur Gud räcker ut sin hand till oss genom det lilla barnet som föddes en gång för länge sedan i Betlehem. Helt plötsligt tänds en låga av hopp i vårt inre för att kärleken, Guds kärlek… kan hitta…har hittat …en väg till oss som kan förändra allt om vi bara vill… Jag tror att det händer därför att våra människohjärtan är skapade för att ha gemenskap med Gud…och genom Jesus är det möjligt både för dig och mig.

Ibland får vi det vi behöver och inte bara det vi ber om...

Det finns en berättelse om en lam man i Markusevangeliet 2:1-5,12…

” Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma, samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”… Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade:”Något sådant har vi aldrig sett.”
Max Lucado skriver så här i ”He still moves stones”:
”Det var riskabelt…de kunde falla. Det var farligt…han kunde falla. Det var okonventionellt…att ha sönder någons tak var ett ganska osocialt beteende. Men det var deras enda chans att få se Jesus. Så de klättrade upp på taket.
Tro gör sådana saker. Tro får oss att göra det oväntade. Och tro får Guds uppmärksamhet.
Se vad Markus säger: ” Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”
Vännerna ville att Jesus skulle hela deras vän. Men Jesus stannar inte vid ett ”enkelt” fysiskt helande av kroppen- han vill hela själen. Han hoppar groda över det fysiska och tar itu med det andliga.
Att hela kroppen är temporärt; att hela själen är evigt.
Vännernas önskan för sin vän är lätt att förstå…men egentligen är det en blygsam förfrågan.
Folkmassans förväntningar är höga, men inte höga nog. De förväntar sig att Jesus ska säga,” Jag helar dig”. Istället säger han, ”Jag förlåter dig.”…
Det är förunderligt...
Ibland är Gud så berörd av det Han ser så att Han ger oss det vi behöver och inte bara det vi ber om.
Det är sådan Han är vår Gud…aldrig oberörd och alltid nära oss…med sin kärlek och kraft.
Han vet vad vi behöver...när vi själva inte har en aning.

Det här med att be till Jesus...

För några är sedan sa våra barn till Monte och mig att vi bara måste se en film, för den var sååå galet rolig.  Vi såg filmen som heter ”Talladega Nights”.(ingen direkt klassiker…om ni förstår?)

Filmen handlar om en inte så smart racerförare som heter Ricky Bobby.

I den här galna filmen ber Ricky Bobby bordsbön vid ett till fälle och då ber han så här…

Han ber till ”Lilla Baby Jesus”. En annorlunda bön är det…

”Kära lilla Baby Jesus i din lilla säng med dina små pytte händer och fötter, när du ligger där och ser på dina små Baby Einstein Videos, använd dina pytte superkrafter så att jag får fortsätta att vinna mina tävlingar . Amen”

Hans fru som inte heller är den skarpaste kniven i lådan säger då till honom:

”Jag tror inte att man ska be till den lilla ”Baby” Jesus, för han växte faktiskt upp och blev vuxen, och jag tror att man ska be till den ”Vuxne” Jesus.

Då säger Ricky Bobby:

Jag vill inte be till den Jesus. Jag gillar att be till lilla ”Baby” Jesus, därför att det får mig att må bra att bara tänka på Honom som en pytteliten baby. Men du kan väl be till ”Vuxne” Jesus, eller ”Tonårs” Jesus, eller ”Skäggige” Jesus eller vem du vill, men jag gillar ”Jul” Jesus. Jag gillar en gosig baby Jesus. Så det är honom jag vill be till.

Det här fick mig att tänka på att det faktiskt kan vara så…

Vi byter ut den riktige Jesus mot den Jesus vi själva vill ha för stunden.

Ibland är det den lille Baby Jesus …för Han är så oskyldig och kräver ingenting av oss.

Ibland är det ”Räddnings” Jesus …för Han fixar till det som vi ställer till med.

Ibland är det ”Deltids” Jesus…för vi har inte tid med Honom.

Ibland är det ”Sagoboks” Jesus …vi tycker om att läsa om Honom, men vi tar det inte på allvar utan ser det som sagor och legender som är trevliga att läsa.

De är lätt att byta ut den riktige Jesus med den Jesus som är bekvämast för stunden, och den Jesus som vi själva vill ha.

Men sanningen är den att Julens budskap är att det finns en riktig Jesus som växte upp…och att lära känna den Jesus …det är det viktigaste vi alla någonsin kan göra.

Tacksamhet...

 

Tacksamhet är ordet för dagen…

Ibland får man anledning att stanna upp och bara ta in allt gott som finns runt omkring.

Igår blev en av mina drömmar bli verklighet…något jag drömt om och hoppats på i tre år…igår blev det av…

Igår såg jag något som för mig är bland det vackraste man kan se…vi hade julkonsert i kyrkan och hela dagen fylldes kyrkan av människor stora och små, som fixade och donade. Det var musiker som repade. Körer, barnkör och solister som sjöng. Dekorfixare som skapade atmosfär. Ljud och ljus och texter på väggen som kom på plats…ett köksgäng som dukade och bjöd de medverkande på god mat i en varm atmosfär. Vi hade ett gäng som tog hand om barnen i kören och några som ordnade så att glögg serverades till de som kom på konserten, ett par som filmade hela konserten, och ett gäng som byggt upp och som sedan tog ner scenen.

Att se så många som med värme, glädje, kärlek och skön attityd ger en hel dag mitt i december för att göra något roligt och fint tillsammans… som sedan ger glädje till många fler som får komma och lyssna…det är så speciellt…så vackert.

För mig är det ett fantastiskt uttryck för gemenskap och kärlek.

Det är sådana stunder som jag känner att det är en så oändligt stor förmån att vara en del av en församling där många olika människor med olika förmågor och intressen kan hitta varandra och göra något fantastiskt tillsammans.

Så tack till alla som var med för att ni finns…för allt ni är… och för att jag fick dela en så fin upplevelse med er!

…Ordet för dagen är Tacksamhet...

Tacksamhet...

 

Tacksamhet är ordet för dagen…

Ibland får man anledning att stanna upp och bara ta in allt gott som finns runt omkring.

Igår blev en av mina drömmar bli verklighet…något jag drömt om och hoppats på i tre år…igår blev det av…

Igår såg jag något som för mig är bland det vackraste man kan se…vi hade julkonsert i kyrkan och hela dagen fylldes kyrkan av människor stora och små, som fixade och donade. Det var musiker som repade. Körer, barnkör och solister som sjöng. Dekorfixare som skapade atmosfär. Ljud och ljus och texter på väggen som kom på plats…ett köksgäng som dukade och bjöd de medverkande på god mat i en varm atmosfär. Vi hade ett gäng som tog hand om barnen i kören och några som ordnade så att glögg serverades till de som kom på konserten, ett par som filmade hela konserten, och ett gäng som byggt upp och som sedan tog ner scenen.

Att se så många som med värme, glädje, kärlek och skön attityd ger en hel dag mitt i december för att göra något roligt och fint tillsammans… som sedan ger glädje till många fler som får komma och lyssna…det är så speciellt…så vackert.

För mig är det ett fantastiskt uttryck för gemenskap och kärlek.

Det är sådana stunder som jag känner att det är en så oändligt stor förmån att vara en del av en församling där många olika människor med olika förmågor och intressen kan hitta varandra och göra något fantastiskt tillsammans.

Så tack till alla som var med för att ni finns…för allt ni är… och för att jag fick dela en så fin upplevelse med er!

…Ordet för dagen är Tacksamhet...

Idag är det julsånger som fyller mitt liv...Det blir julkonsert i kyrkan ikväll!

 

Idag är det julsånger som fyller mitt liv...Det blir julkonsert i kyrkan ikväll!

Det är något särskilt med julsånger. För mig står de för värme, kärlek och glädje,

och jag blir alldeles varm i hjärtat när musiken drar igång.

Jag är helt övertygad om att musik i alla olika former öppnar dörrar till själen

och det var något som David i Bibeln också hade förstått.

Han skrev poesi som böner till Gud och han skrev sånger för att tillbe och uttrycka sin kärlek till Gud.

Har du tänkt på att du och jag också kan skriva egna psalmer till Gud?

Man behöver inte vara en låtskrivare för att skriva egna psalmer…det enda som behövs är en önskan att vilja uttrycka sig från hjärtat till Gud.

En psalm kan vara en kort dikt, en lista på det du älskar mest hos Gud, en anteckning ur en dagbok, en bön, eller funderingar kring vad det är som du vill fokusera på gällande Gud och hans egenskaper under advent och Julen i år.

Om du har lust kan du läsa Psalm 139 i den del som kallas Psaltaren i Bibeln och fundera lite på den… och sedan kan du skriva din egen psalm till Gud.

Det ska jag försöka göra…inte för att jag någonsin tidigare gjort det…eller tror att jag är bra på det… men som ett sätt att förbereda mitt hjärta för att fira att Jesus föddes och kom till jorden…och det är ju det som Julen och många av julsångerna också handlar om.

Och om du inte är upptagen ikväll så är du varmt välkommen på Julkonsert kl 18.00 i Pingstkyrkan i Sollentuna!

Det kommer att bli så bra!

Julspel...och då menar jag inte i huvudet på mig...

Här om dagen var det julavslutning för Öppna förskolan i kyrkan med små gulliga lucior, stjärngossar och tomtar…

Det fick mig att minnas alla julavslutningar med julspel som vi varit på genom åren med våra 5 barn…när man försökte ha koll på kameran och videokameran och x- antal småsyskon för att inte missa ett enda ögonblick av Maria och Josef och herdarna och ängeln, de vise männen…och tomten…oops…hur kom han in i bilden???

Julspelen lyckades alltid i sin enkelhet berätta om det fantastiska som hände med helt vanliga människor en gång för länge sedan i Betlehem…

Ängeln som berättar för Maria att hon ska bli mamma till Guds Son, något som hon svarar ja till. Josef som kunde ha skilt sig från henne, men som vågar lyssna till drömmar och stöttar henne istället. Det stora, förunderliga…att Himlen kom hit ner till jorden.

Många dörrar stängdes för deras lilla familj, men bland de fattiga…de som insåg att de behövde Gud… inte hos de som då bodde i ett palats…där fann Jesus kungars Kung ett hem. Han föddes i ett stall och herdarna blev de som först besökte Honom.

För mig är det en påminnelse om att Jesus alltid är på de minstas och svagastes sida.

Så den här Julen vill jag ta emot Julens berättelse som ett barn…med ett öppet sinne och hjärta.

Tänk om man kunde köpa lite tystnad...

 

I jultider händer det för mig att jag har så bråttom att jag inte tar mig tid att stanna upp och lyssna. Och vad det gäller Gud så är det oftast så att Han inte höjer rösten för att höras över bruset och allt som distraherar oss i våra liv. Istället väntar Han på att vi ska stanna upp och bli stilla…och då viskar Han ofta rakt in i våra liv.

I Bibeln kan vi läsa om hur Gud talar till pojken Samuel, och när han till slut förstår att det är Gud som kallar på honom så svarar han; ” Tala Herre, din tjänare hör.”

Vi kanske inte får höra Gud tala till oss med en hörbar röst, men Han talar till oss genom Bibeln, omständigheter, skapelsen, andra människor och ibland rätt in i vårt hjärta och våra tankar. Men det är så lätt att missa Guds röst om man inte medvetet stannar upp för att höra Honom tala.

Ibland särskilt när livet rusar på i full fart, då önskar jag att jag kunde köpa lite tystnad och stillhet…bara för en liten stund…det vore så enkelt.

Men det jag försöker göra är att hitta en liten stund då jag tar ett djupt andetag och blir stilla.

Ibland är det bara 5 minuter, men då lämnar jag alla ”att-göra-listor” och alla funderingar som jag bär på och så vänder jag mig till Gud och säger som pojken Samuel sa; ”Tala Herre, nu lyssnar jag” och så lyssnar jag på vad det är som Gud vill säga till mig.

Livet tillsammans med Gud är så spännande. För mig har det visat sig göra oändligt stor skillnad i vardagen när jag tagit mig tid till att vara stilla och lyssna till vad Gud vill säga till mig… och jag tror att vi alla behöver stanna upp och lyssna till vad Han vill säga till oss...

Så Gud… vad vill du säga till oss idag?

Jag har funderat på det här med julkrubban...

Idag gick jag förbi julkrubban som jag ställt fram och jag kände hur det nöp till i hjärtat. Jag kom ihåg hur det var när barnen var små och så väldigt gärna ville hjälpa till med att ställa fram figurerna i krubban. I år gjorde jag det själv. Helt plötsligt har åren rusat förbi…Det känns som om det var igår…

Så jag har funderat på det här med julkrubban som ställs fram varje år…

 

Stephen Cotrell skriver att det finns något väldigt realistiskt och verkligt i en födsel som sker på en plats där boskap bor, i att Gud kommer ner till jorden och delar vår tillvaro både det vackra och det smutsiga som det faktiskt innebär att vara människa. Den biten döljer vi ofta och förvandlar Jesu födelse till en vacker, skimrande berättelse. Något som lämpar sig för barn.

·      Men varför ställer vi fram våra figurer i julkrubban?

·      Vilka är de egentligen?

·      Vad säger deras berättelse oss?

·      På vilket sätt kan vi vara en del av den berättelsen?

·      Är det berättelsen om hur Gud kom till jorden, eller låter vi den bara bli ännu en del av vår barndom som vi lämnar bakom oss?

 

”Julen handlar inte så mycket om att öppna presenter som om att öppna våra hjärtan.”

(Janice Maeditere)

Så mycket att göra och så lite tid att göra det på...

Det är så mycket som ska göras så här innan jul. Dekorationer och julpynt ska upp, roliga fester som man vill gå på…presenter som ska köpas. Det är också en tid då man gärna träffar vänner och familj för att dela gemenskap med varandra.

Igår tillbringade jag hela min lediga dag på stan för att julhandla med min syster och vi hade en riktigt rolig dag. Men det fick mig att fundera på varför man alltid ser så många stressade, irriterade och trötta människor som utstrålar allt annat än julefrid så här års. Hur kan det bli så år efter år? Vad kan man göra för att det inte ska bli så?

Personligen har jag kommit fram till att det jag behöver göra är att sakta ner och ta mig tid till att njuta av adventstiden och julen istället för att jaga runt som en galning för att allt ska bli ”perfekt”.  Det finns en berättelse i Bibeln som beskriver det här väldigt väl.

I Lukas evangeliets 10 kapitel står det så här;

”38  Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. 39  Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.40  Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt ? Säg åt henne att hjälpa till.” 41 Herren svarade henne: Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, 42 fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.” Lukas 10:38-42

I vers 41 säger Jesus till Marta; ”…du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket…”

Så är det för mig ibland…det är så mycket som jag tror att jag borde göra, men som egentligen inte alls behöver göras.

Vad är det som du gör som får dig att känna stress och oro? Är det verkligen något som du absolut måste göra eller kan du välja att låta bli att göra det?

I Bibeln står det;

”…kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” (1Pet 5:7)

Den Bibelversen tänker jag bära med mig fram till jul och jag vill verkligen släppa det som inte är viktigt för att kunna fokusera på det som är meningen med Julen...Att tro, hopp och kärlek har kommit till vår värld!

Vi ska köpa årets julgran den här veckan...

 

Att köpa julgranen och klä den…det är nästan något magiskt över det.

Stämning, julgranspynt och stjärnan eller en ängel högts upp i toppen.

I de flesta hem finns en julgran och de flesta har en ängel eller stjärna i toppen, vare sig man är troende eller om man går till kyrkan under julen eller inte.

Men med hjälp av stjärnan eller ängeln i granens topp så är vi återigen tillbaka mitt i hjärtat av Julens berättelse. Marias märkliga änglabesök då hon fick veta att hon skulle bära Guds son inom sig…en ny stjärna som dök upp på himlen och visade att det nu fanns en annan väg att följa genom livet.

Så frågan är vilken stjärna följer vi?

Vad vill vi ha ut av livet?

Ingen säger på sin dödsbädd ” Jag önskar att jag haft mer tid på kontoret.”

Vilka änglar kommer på besök till dig idag? Vilka meddelanden tar du emot?

Hör du en röst inom dig som säger att du inte är bra nog, smart nog, rik nog eller snygg nog?

Eller hör du en uppmuntrande kärleksfull röst som säger på samma sätt som ängeln sa till Maria, att Gud tycker att du är OK och att Han har en plan för ditt liv och att Han kan leva i dig?

Änglar är budbärare och det finns kärleksfulla hälsningar från himlen till dig och mig idag…

 

Vi tänder ett ljus i advent...

När jag åker genom Sollentuna så slås jag gång på gång av hur vackert det är med alla adventsljus som sprider ljus i så många fönster.

I Bibeln kan man läsa i Johannesevangeliet att Kristus är det sanna ljuset som kommer till världen. Och när jag tänder mina adventsljus så tänker jag på det.

Profeter för länge sedan profeterade om att Messias skulle komma. Jeremia bok  i Gamla Testamentet i Bibeln som skrevs ca 600 f.Kr.  innehåller bl.a. en profetia om den kommande Messias.

Jesus uppfyllde mer än 300 profetior under sin livstid på jorden och många av dem hängde ihop med Hans födelse, vilket var en händelse som Han själv inte hade någon kontroll över.

Oddsen att någon enda person skulle kunna uppfylla så många profetior är astronomiska…men Jesus gjorde det!

Visst är det fantastiskt att tänka på hur Gud har samordnat uppfyllandet av hundratals profetior, vilket i princip är en omöjlighet, så att vi kan få se och förstå att Han verkligen är allsmäktig.

Jesus kom till jorden och Han fortsätter att komma till oss, in i vår trasiga värld, våra stökiga liv och våra splittrade familjer…Han kommer med sitt ljus och lyser upp det som känns mörkt och svårt.

Han kommer till dig idag och Han kommer till mig…så låt oss öppna dörren för Honom och låta Hans ljus lysa upp vår tillvaro.

Några profetior som gått i uppfyllelse genom Jesu födelse kan du läsa om här i Bibeln;

Profetia

Uppfyllelse

Jeremia 23:5-6

Apostlagärningarna 2:29-36

Jesaja 7:14

Matteusevangeliet 1:20-23

Mika 5:2

Matteusevangeliet 2:1-6

"So tell me what you want, what you really, really want..."

”So tell me what you want , what you really,  really want…”

 

Stephen Cottrell berättar om en dagstidning som i en artikel frågade kända personer vad de önskade sig i julklapp.

Dalai Lama önskade sig fred i Mellan Östern. Påven önskade att fattigdomen i världen skulle få sitt slut. Biskopen i Canterbury önskade att det skulle bli fred i Irak. Man frågade också en minister i det landet vad han önskade sig i julklapp och för att inte verka för girig svarade han att han önskade sig en burk marmelad…

Att önska sig saker i julkapp är ju inte alltid så lätt.

 

När jag får frågan så vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Jag har alldeles för många saker…vill egentligen inte ha mer…skulle behöva sortera och ge bort en del av det jag redan har.

Men frågan som dröjer kvar är, vad är det som jag verkligen skulle vilja ha?

 

Så min utmaning till dig och mig själv är… våga stanna upp, bli stilla och fundera över det några minuter.

Fråga dig själv vad det är som verkligen ger dig glädje och fundera över hur du kan inkludera det när du firar jul i år.

 

För min del är det bl.a. en lång promenad med hundarna…eller ett bubbelbad och en bra bok att läsa.

Vad är det för dig?

Och sedan kan man ju alltid fundera över vad det skulle kunna vara för andra runt

omkring…familjen…vänner…Sollentuna och i världen.

 

Den amerikanske författaren Hamilton Wright Mabie sa;

 

Blessed is the season which engages the whole world in a conspiracy of love. ”

Julen är inställd i år...

 

”Julen är inställd i år. Jag sa till tomten att jag varit snäll under året som gått. När han fick höra det dog han av skratt.”

 

Nu är det 23 dagar kvar till Julafton. Snäll eller mindre snäll…vad handlar det om?

Jo, för drygt 2000 år sedan förvandlades allt på ett ögonblick. Max Lucado beskriver det i boken God Came Near som något fantastiskt som helt plötsligt hände…

”Medan jordens varelser gick omkring helt ovetande så anlände Gudomlighet till jorden. Himlen öppnades och placerade sin allra dyrbaraste… i en mänsklig livmoder.

Gud som ett foster…Helighet som sover i en livmoder…med två små armar, ögon och fötter.”

Det här var Gud som kommit nära. Inget siden eller guld och palats.

Ibland är det lättast för oss att tänka på Jesus som gudomlig och att släppa tanken på honom som människa. Det är bekvämast att hålla bort det mänskliga ur inkarnationen.

Max Lucado skriver;

” Gör inte det. För Guds skull. Låt Honom få vara så mänsklig som Han menad att Han skulle vara. Släpp in Honom i leran och smutsen i vår värld. För det är bara om vi släpper in Honom i vår värld och all röra som finns här, som Han kan dra oss ur den.”

Det är det Julen handlar om för mig.

 

Så min önskan för dig och mig är att vi ska släppa in Jesus i våra liv och under Advent.

Han kom till jorden för att vara nära dig och mig…

Hjälp! Det är första december och snart är det Jul...

 

 

”Hjälp! Det är första december…snart är det jul och det är så mycket som ska göras.”

Så här i Adventstid tänker jag stanna upp och klura lite med små tankar kring Advent och Julen och allt möjligt som förknippas med det på gott och ont…som t.ex….

Julens fyra stadier är:

1.     Du tror på tomten.

2.     Du tror inte på tomten.

3.     Du är tomten.

4.     Du ser ut som tomten.

Själv befinner jag mig någonstans mellan det tredje och fjärde stadiet. Jag blir äldre, ger  bort en massa julklappar, kan minnas hur det var att tro på tomten, men jag minns också hur det var att tappa tron på tomten…

Men Julen handlar ju om något annat…någon annan än tomten att tro på.

Jag märkt att det är viktigt för mig att hitta tillfällen att stanna upp i adventstid så att meningen med Julen inte glider iväg medan jag frenetiskt förbereder för Julen…

Julfrid kan ju inte köpas eller göras, men jag tror att man kan söka efter den och göra plats för den. Och för mig leder den resan slutligen till en krubba i ett stall i Betlehem till en pojke som föddes där och som växte upp och förändrade världen för oss alla till det bättre…om vi vill. Ingen annan har påverkat världen som Han gjorde och gör än idag.

Så om du vill…häng med mig genom Adventstiden så stannar vi upp en stund ibland…blir stilla några minuter och funderar på vad det här med Julen och Advent kan få betyda för oss…