Senaste Inlägg

Destinationer...

För ett par dagar sedan reste Monte och Sam på far/son resa till New York. Det var något som båda sett fram emot länge. Glada åkte vi ut till Arlanda för att vinka av dem. När vi gick genom avgångshallen hörde vi någon som skrek i panik. Blodet isades i mina ådror. Då såg vi att det fanns många poliser på plats och bakom en skärm satt en kvinna i rullstol som av någon anledning uppenbarligen var panikslagen. Hennes förtvivlade skrik har förföljt mig de senaste två dagarna. Vi skulle gå upp och ta en fika innan grabbarna reste, men plötsligt fastnade tanken på fikat i halsen på mig.
Hur kan det vara så att med ett fåtal meters skillnad är livsöden så olika? En familj som reser mot äventyr och i glädje...medan en annan människa utvisas till en destination som kanske för den in i ett sammanhang som kostar den livet?
Det är svårt att förstå varför livet kan vara så orättvist, och det är lätt att låta maktlösheten ta över.
Men jag tror på bönens makt. Gud hör våra böner och Han kan fortfarande rädda och hjälpa oss människor. Både dem som lider och oss som har det bra och som behöver förstå hur vi kan hjälpa dem som har det svårt.
Livet är inte rättvist, men Gud är god. Det är till Honom vi alla kan vända oss när livet på olika sätt inte längre går ihop. Hans kärlek bär oss genom glada dagar när vår resa är allt vi drömt om och han bär oss de dagar då vi är oroliga och inte riktigt vet vart vår resa genom livet för oss.
För mig är trygghet att veta att mitt liv vilar i Guds händer och att Han är med mig på resan genom livet.

0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback